Girl

I den amerikanska filmen från Hollywood går det inte särskilt många filmer på dussinet som innehåller igenkänning för tonårsflickor. [I]Girl[/I] är ett av dessa undantag, så egentligen borde man inte vara kritisk. Men det här är för snällt, för friserat och, inte minst, för enkelt. Filmens berättarstruktur ger goda möjligheter till både drama och vassa kanter, vilka skickligt undviks av debuterande regissören Jonathan Kahn. Men Dominique Swain sliter så gott hon kan med sin huvudroll Andrea. Hon och flera andra av de unga aktörerna i filmen kan mycket väl tillhöra Hollywoods nästa välbetalda generation. Andrea går sista året på high school och tycker inte att hon har ett särskilt spännande liv. Man är beredd att hålla med henne. Vit medelklass i Los Angeles (som ska föreställa Portland) verkar inte alltför upphetsande på mig. Snacket mellan Andrea och kompisarna är det gängse. De funderar på om de är frigida och jobbar mer eller minde målmedvetet på att bli av med oskulden. Under denna jakt hamnar Andrea på en rockkonsert och blir huvudlöst förälskad i sångaren Todd Sparrow. Men eftersom han är lokal popstjärna, med alla divalater och all egocentricitet myten påbjuder, så är han inget lättfångat byte. Andrea upptäcker därför, successivt, att hon blivit något av en groupie, vilket hon tycks ta som positiv intäkt för att hennes liv inte längre är fullt så trist. Vändningen och upplösningen överraskar exakt ingen och understryker filmens främsta syfte, att inte vara särskilt allvarligt menad. Ett pliktskyldigt självmord (inte Andrea) mot slutet höjer inte temperaturen avsevärt. [I]Girl[/I] vill mest underhålla. Och eftersom vi heller inte förväntade oss mer, så antar jag att vi är kvitt.