Nej, riktigt så usel som många vill göra gällande är faktiskt inte 50 cents debutfilm, men det är däremot 50 cents filmdebut. Det fullkomligt uttryckslösa ansiktet (om man bortser från det där ständiga flinet som man väl får beskylla en allmänt olycklig anatomi) lyckas inte förmedla en känsla, en enda vink om vad som rör sig inne i pallet på honom (något man fiffigt försöker lösa i en scen där mormodern säger till honom att "när man ser på dig är det omöjligt att veta vad du känner eller tänker". Genialt). Vi får följa 50 cents alter ego Marcus från barndomen och livet med en dealande morsa som senare mördas via hans eget hustlande och så småningom rapkarriären under artistnamnet Young Caesar. Det märkliga med filmen är dock hur lite hiphop den innehåller (även om jag inte direkt sörjer avsaknaden av 50 cent-battlande) och desto mer av pulver och pickadoller. Däremot är det alltid underhållande med kreativa översättare som får till det med raptexter som "Nu é dé på gång, nigga" och "Piff paff puff, nu é han död". Det är omöjligt att inte jämföra Get rich med 8 Mile, där fanns en puls och inte minst en huvudperson i Eminem som faktiskt kunde agera. Get rich är dödförklarad redan i inledningsscenen då 50 cent peppras full med bly. För jag förstår verkligen inte varför man gör en film om karln. Ser inte hans kvaliteter. Inte som artist. Inte som skådespelare. Möjligen är han en okej bilförare. Jag blir därför inte ett dugg förvånad när jag får veta att Jim Sheridan i sin nästa film kommer att ta sig an Linda Bengtzings uppväxt fram till det första genombrottet på Wallmans salonger.
Skådespelare:
Regi: