Det här är ingen film. Det är ett rakt och okomplicerat modestatement. Det berättar att 90-talets LA är här för att stanna över säsongen — först i din garderob och nu på din biograf. Lösa skjortor, pressat puder, modesta men spikraka snedbenor, ghettohälsningar, kreativt placerade snusnäsdukar och lite mysig, klassisk rap om det hårda livet på gatan (kommer vi höra Coolio på Spyan snart?).Det övergripande temat är på äkta 90-talsvis rasistiska fördomar och den starka längtan efter respekt på gatan och i sitt high school. Word. Men de lyckas även beröra andra klassiker som ett drive-by-shooting-gone-wrong, ett ansträngt förhållande till fadern och en oförstående äkta man. 90, 90, 90... och noggrant! Ljussättningen är 90-talet. Berättartekniken är 90-talet. Till och med artistnamnet på en statist-DJ är 15 år gammalt — för idag är det väl knappast någon med ett uns världsvana och självrespekt som kallar sig Motiv8 på allvar? Det enda som skvallrar om att det här inte är en tvättäkta Dangerous Minds är det lite för självmedvetna kameraarbetet. Nej just ja, det spelar ingen roll. Det är ju ingen film.
Skådespelare:
Regi:
