Döden gör tydligen allt perfekt. En outhärdlig kvinna i ett kackigt förhållande inser plötsligt när karln dör att det var jättefint. Och han lämnar brev efter sig som ska få henne att göra saker, för det är det män är till för i såna här filmer – utveckla kvinnor och lära dem om Livet och Kärleken. Det enda som övertygar är grälandet som inleder filmen, sen sitter man där och väntar på eftertexterna.
Richard LaGravenese
Freedom Writers
Det här är ingen film. Det är ett rakt och okomplicerat modestatement. Det berättar att 90-talets LA är här för att stanna över säsongen — först i din garderob och nu på din biograf. Lösa skjortor, pressat puder, modesta men spikraka snedbenor, ghettohälsningar, kreativt placerade snusnäsdukar och lite mysig, klassisk rap om det hårda livet på gatan (kommer vi höra Coolio på Spyan snart?).
När livet vänderEn hata-män-historia som lever snarare på vissa, smått briljanta, scener (att se en stenhög Holly Hunter hoppa på Danny DeVito i en hiss är rätt kul) än på helheten. Bra dialog och skådespelare på högvarv, men betydligt luddigare (för att inte säga svårbegriplig) berättarlinje. Något förvånande kanske med tanke på att regidebutanten LaGravenese är en av Hollywoods mest eftertraktade manusförfattar |
