Freddy Got Fingered

Världens sämsta komedi? Nej, det är inte jag som ställer frågan, det är i stället rubriken på den svenske distributörens pressmeddelande om [I]Freddy Got Fingered[/I]. Ett nästan desperat försök att skapa lite negativ uppmärksamhet kring en film som man så tydligt inte själv tror på. Det hör nämligen till ovanligheterna att svenska filmbolag sätter upp filmer i en enda otextad kopia, som man nu valt att göra. Men så är inte heller [I]Freddy Got Fingered[/I] världens sämsta komedi. Tyvärr. Det hade i alla fall gjort den lite intressant. Missförstå mig inte. Jag tillhör i vanliga fall Tom Greens främsta anhängare. Hans självbetitlade show, som visats på både MTV och TV4, tillhör bland det bästa jag sett på TV på flera år - och i hans cancerspecial (som spelades in när Green opererades för testikelcancer) blev hans barnsligt anarkistiska provokationer plötsligt allvar - och en märklig kommentar om både utanförskap, tabun och dödsångest. TV-showen görs inte mer, och efter mindre roller i filmer som [I]Road Trip[/I] och [I]Charlies Änglar[/I] har nu Green tagit det stora steget in i långfilmsformatet. Han har både regisserat och skrivit delar av manuset till [I]Freddy Got Fingered[/I] - och han spelar dessutom huvudrollen. Innehållsmässigt rör sig filmen inom känt Green-territorium - med uppror mot föräldrar, äckelhumor och bisarra lekar med köttdelar som viktiga inslag. Men den tunna handlingen främsta uppgift är att ge plats åt Greens egna mer eller mindre artikulerade monologer, som påminner om det vi redan sett på TV. Trots likheterna blir det inte särskilt roligt som spelfilm. I Greens vanliga doku-humor är det centrala nästan alltid andra människors reaktioner på hans uppförande, vare sig det är hans fnissande bisittare i studion eller oskyldiga fotgängare som han attackerar på gatan. Utan normaliteten och det dokumentära försvinner både chockeffekten och komiken - och det blir bara tamt och tjatigt i stället. Det är liksom inte lika roligt att se Green förnedra betalda statister som det är att se honom göra det med riktiga människor. I [I]Freddy Got Fingered[/I] är dessutom ingen av rollfigurerna normal, utan snarare bara olika inkarnationer av Green själv. Om andra filmer vi ser satsar pengarna på specialeffekter så är en komiker som Green helt avhängig av bisarra scener för att locka publik till biograferna. Därför finns scenen där Green runkar en erigerad hästsnopp. Eller den när en man blir indränkt i fejkad elefantsperma. Därför piskar Greens rollfigur sin lama flickväns ben med en käpp, som en del av ett vridet förspel. Men tyvärr funkar de scenerna bättre som bra historier att dra för polarna efteråt än vad de gör som biounderhållning. Bonusfakta: Gamla 80-talsnörden Anthony Michael Hall ([I]Breakfast Club[/I], [I]Weird Science[/I]) syns i en liten biroll som L-A direktören David Davidson.