Förtrollad av Paris är en romantisk komedi om ung passionerad kärlek. En Askungesaga i Parismiljö, full av busrufsiga vespagossar och bohemiska flickor med lågklack. Som om en svärmisk 16-åring hållit i paletten. Ni vet en sån som halvnaken röker handrullade cigaretter vid öppna fönster, fast det är mitt i vintern. Men så är det ju inte. För här är det Agnès Jaoui, en av våra smartaste och roligaste dialogkonstruktörer, som regisserat.
Tyvärr är dialogen här mindre framträdande, vilket gör att detta blir lite som att se Mikhail Baryshnikov dansa små grodorna – alltså vansinnigt otillfredsställande. Och samtidigt förstår jag att man kan vilja pröva något nytt. För den här filmen, till skillnad från Jaouis tidigare, leker mer med filmiska exteriörer än interiörer. Form istället för dialog. Som tur är får mitt smått Pavlovska förhållande till Jean-Pierre Bacri mig ändå att skratta högt så fort karln dyker upp i bild. Ingen kan nämligen leverera lakoniska oneliners på samma underhållande och livströtta vis som han. Frustrerande då att filmen igenom suktas av dessa två komiska geniers dialogsnåla närvaro. Ja, det blir inte roligare än såhär. Och efter nära två timmars franska prinsessdrömmar och oinfriade löften är sagan all. WB
Förtrollad av Paris
Genre:
Skådespelare:
Manus:
Regi:
