The Fog of War

En grånad äldre herre i kostym berättar nyktert om sitt yrkesliv, varvat med lite arkivklipp från förr. Konceptet bakom [I]The Fog of War[/I] låter kanske inte så upphetsande, men förvaltat av regissören Errol Morris ([I]Mr Death, The Thin Blue Line[/I]) blir det till fantastisk filmkonst. En del har det förstås också att göra med vem mannen i kostym är - Robert S McNamara, USA:s utrikesminister under såväl Cubakrisen som Vietnamkriget. Hans story har väl aldrig känts så aktuell som nu. Här sätts USA:s agerande i Irak äntligen in i sitt rätta sammanhang - sida vid sida med de bestialiska brandbomningarna av Japan under andra världskriget och det militära fiaskot i Vietnam. McNamara var med om allt, och försöker förgäves förklara hur allt hänger ihop. Ibland är hans svar nästan löjligt enkla. "Vi kunde inte sätta oss in i deras situation", säger han om de Nordvietnamesiska ledarna - och man får plötsligt en obehaglig känsla av att Colin Powell kommer att sitta och säga exakt samma sak om 30 år i en dokumentär om Irakkriget. Vad som var meningen med ett krig som kostade mer än en miljon människoliv. Själv verkar McNamara ha varit rätt person på fel plats. En humanist med tilltro till rationalitet och logik, som gärna och länge berättar om hur han drev på utvecklingen om införandet av bilbälten i USA. Samma person som senare sitter och ska administrera det brutala militära spelet i Vietnam, och förtvivlat söker efter de logiska svaren i krigets meningslöshet. Hans svar kommer i små kommentarer som sägs i förbifarten. Som att McNamara fortfarande vägrar att se USA som en kolonialmakt. Hur han såg sitt jobb som utrikesminister att verkställa presidentens önskan. Och att det enda som får hans ögon att tåras under berättandet är historien om hur han valde ut John F Kennedys begravningsplats. [I]The Fog of War[/I] är nog den bästa politiska dokumentär jag sett på länge. Den har ingen tillrättaläggande voice-over som förklarar för den sinnesslöa publiken hur saker och ting ligger till. Istället ger den en ny infallvinkel och attityd till maktens på ytan så självsäkra män, och en insikt i hur de stora världspolitiska händelserna ibland mest handlar om slumpen och desinformation. Vissa skeenden och händelser är, framför allt för en historielös svensk allmänhet, riktigt svåra att hänga med på. Men som alla riktigt bra dokumentärer ställer [I]The Fog of War[/I] fler frågor än den ger svar, och blir snarare en impuls till att söka efter information själv, än den vanliga dokumentärupplevelsen där man bara sitter och blir tvångsmatad av färdigprocessad snabbfakta.