Ni vet när en skådis som vanligtvis är känd för vuxnare rullar bestämmer sig för att göra något som deras barn kan se? Ni vet när den filmen oftast visar sig bli en flopp? Nu är det Robert Downey Jr:s tur. Efter att ha tagit emot sin sista check som Iron Man (spoiler!) tyckte han att det var en bra idé att slå sig ihop med regissören av Syriana och göra ännu en film om läkaren som kan prata med djur. Framförallt verkar han ha gått igång på idén att prata med en så konstig walesisk brytning som möjligt.
I USA är januari allmänt känd som månaden då bolagen låter de filmer de själva tror är skit ha premiär. Därför är det få som är överraskade över hur dålig Dolittle faktiskt är. Inte hjälpte det heller att filmbolaget för ett år sedan drog i handbromsen, sköt fram premiären rejält och ödslade massa pengar på reshoots då testvisningarna visat sig vara katastrofala. Enligt djungeltrumman gick pengarna åt att lägga till mer ”komiska” scener (läs: toahumor).
Filmen börjar med en snabb tecknad backstory om hur Dr. Dolittle blir berömd för sin djurtalarförmåga, ger sig ut på äventyr med sin fru och sedan stänger in sig från världen efter att frun dött till havs. Muntert! Två unga spolingar knackar snart på, drottningen av England är sjuk och vips tvingas Dolittle motvilligt att bege sig ut på ett episkt äventyr med sina många djurvänner. Tyvärr glömde de att göra det episkt. Eller äventyrligt. Eller underhållande. Och Robert? Varför? Varför valde du den där rösten?
Dolittle är en röra av scener som måhända kommer efter varandra men aldrig någonsin lyckas greppa tag i en. Saker händer, skämt kommer förvånansvärt ofta, men man bryr sig inte. Visst är det en familjefilm där de yngre barnen säkerligen tycker det är kul med en tiger som behöver gå i terapi, eller en gås som refererar till filmen Rush Hour. Eller vänta…
Det är en klassisk fy skam-film där Robert lyckas schabbla bort all sin charm. Varför får filmen inte bottenbetyg? Så att ingen ska få för sig att se den för att den är så ”dålig att den är bra”. Dolittle är bara platt och tråkig. Om du inte är fem år det vill säga. Fast då blir jag mer imponerad över att du läser detta. Ring Mensa!
