Njál kan slänga sig i väggen, för den moderna människan finns det bara en saga och den är snabb, och ilsken. Efter The Marvel Cinematic Universe såklart, och Stjärnornas krig… Kan James Bond räknas som en saga? Poängen är i alla fall att vi inte är bortskämda med denna typ av episka storytelling. För något annat än episk kan man vid det här laget inte kalla Fast and Furious-serien. En filmserie som lever på att belöna den trogne tittaren och bjuda dem på allt mer galna upptåg. Och på att Vin Diesel säger ”Family” minst ett dussin gånger med sin gutturala röst.
I Fast & Furious 9 blir det än mer familj när Dom Torrettos (Vin Diesel) lillebror Jakob (John Cena) dyker upp – på skurkarnas sida. Dom tvingas rannsaka sitt förflutna samtidigt som gänget måste sätta stopp för brorsan och rädda världen.
F9 (som den kort och gott kallas i USA) är utan tvekan den sämsta i serien sedan renässansen med Fast Five, trots att Justin Lin är tillbaka som regissör (han gjorde FF3-6). Problemet är att manusförfattaren Chris Morgan (skrev FF3-8 men hoppade av för att göra spin-offen Hobbs & Shaw) inte är det och det märks. För detta är något av en röra. Tonen vet inte vilken fil den ska ta utan svajar fram och tillbaka över linjen. Dramat har växlats upp rejält samtidigt som actionsekvenserna är som tagna ur Animaniacs.
Men filmserien är inte borträknad än och F9 är inte blyg med att visa hur mycket pengar som spenderats på den. Spektaklet är lika häftigt som det ser dyrt ut. På grund av förseningar har Fast & Furious 9 passande nog premiär till 20-årsjubileet av den första filmen vilket tar oss tillbaka till den faktiska styrkan hos både serien och filmen. Det är fortfarande kul att få sitta med i passagerarsätet på denna episka och fullkomligt galna familjeresa.
