Fallet Winslow

Unge Kadetten Archer-Shee fick på grund av en påstådd stöld avsked från sin internatskola vid Amiraliteten, men Gamle Herr Archer-Shee var övertygad om sin sons oskuld. Han anlitade en känd advokat för att rentvå familjens namn och det hela utvecklade sig till en mycket segdragen historia som inte bara ruinerade Archer-Shee (i fiktionen kallad Winslow) utan även kom att inspirera teater- och filmregissörer i 90 år. Hittills. Likt många andra filmer baserade på verkliga händelser har [I]Fallet Winslow[/I] sitt existensberättigande på det torra bara genom det faktum att det vi ser har hänt på riktigt. Tyvärr nöjer sig många med detta, lutar sig bekvämt tillbaka i regissörsstolen och låter det som har skett ske igen. Även om det också här finns sådana tendenser är David Mamet självklart mycket mer begåvad än så. Han räds inte etsa sina verk med sin speciella prägel - det vill säga prat. I kvadrat. I Mamets filmer talas det, det munvädras, språkas, ordas och det sägs inte sällan bra saker. Han är dessutom en av de numera utrotningshotade amerikanska manusförfattare som inte känner sig tvingad att slänga in åtminstone fem "Fuck!" per akt. Följaktligen är han alltså helt på mammas gata när han gör film om ett rättsfall i tidiga 1900-talets London. Sannolikheten att överklassen i Kung Edwards rike skulle kasta könsord mot varandra var försvinnande liten och alla känsloyttringar trycktes effektiv tillbaka av ideliga intellektualiseringar. Av prat. Ett vinnande exempel ges när den mångåriga tvisten, som alltså berövade familjen på i stort sett allt, är över. Den hårt kämpande dottern säger lugnt: "Det verkar som vi har vunnit." Pappan svarar, lika kav lugnt: "Jo, det verkar så." Tänk er den scenen i en rättegångsfilm av amerikanskt snitt.Men även om den hårt arbetade dialogen framförs av lika hårt arbetande och duktiga skådespelare, lider filmen av den djupt tillbakalutade formen. Det blir lite stillastående. Lite tråkigt, helt enkelt. Tyvärr finns aldrig heller någon tvekan om intrigens slutdestination, vilket är aningen förvånande då Mamet med både [I]Hatet[/I] och nu senast [I]Konspirationen[/I] visade hur man kollrar bort en biopublik. Rättsfallet maler istället bara på, och pappa Winslow våndas över att alla tycker att han tar upp omvärldens dyrbara tid med tjafs om småsaker. Det är inte utan att jag är böjd att hålla med belackarna. Mycket skrik för lite ull sa gumman som klippte grisen.