EDtv

Ed Pekurny (Matthew McConaughey) knegar som biträde i en videoaffär i San Francisco. Så fort han får tid drar han ner till den lokala syltan och spelar biljard med ölen hängandes i ett snöre runt halsen (så att båda händerna är fria). Han tjabbar med sin äldre bror Ray (Woody Harrelson) och hans tjej Shari (Jenna Elfman); det dunkas i ryggen och dansas chicken-dance när de har något att fira. En vacker dag klampar ett TV-team in på den lokala puben. De håller på att testa personligheter och ansikten till bolagets nya [I]Real World[/I]-såpa som ska sändas oredigerad 24 timmar om dygnet. Ed och Ray smilar och åmar sig framför kameran och snart är saken biff. Bolaget vill under alla omständigheter ha Ed, och brorsan är inte sen att heja på honom: "Grabbar som vi får inte så många chanser som denna." Det var inte länge sedan snarlika [I]Truman Show[/I] (med Jim Carrey i huvudrollen) tog upp teman som personlig integritet, dokusåpor, exploatering och bindande kontrakt. Men till skillnad från huvudpersonen i [I]Truman Show[/I] går Ed Pekurny alldeles frivilligt med på att exponeras när han kliar sig på pungen, klipper tånaglarna eller blir förtjust i broderns flickvän Shari. Trots att vane regissören Ron Howard lägger ut många trådar, känns den massmediala kritiken mycket svalare i [I]EDtv[/I] än i [I]Truman Show[/I]. Filmen är mer av en romantisk komedi som utspelar sig i en massmedial och absurd värld. Det är först när producenterna börjar regissera händelseförloppet utefter populära tittarundersökningar som [I]EDtv[/I]s djupare vatten kan anas. När de desperat försöker mota bort den tradiga Shari till förmån för en inplanterad, tittarvänlig och urringad brittisk donna (Elizabeth Hurley) är det tyvärr inte utan att man förstår varför. [I]EDtv[/I] är en underhållande film som helt och hållet bärs upp av sina skådespelare, varav de flesta har ett ursprung i TV-världen. Matthew McConaughey är en man värd att hålla ögonen på och Woody Harrelson har fått en riktig paradroll att briljera i. Att Dennis Hopper och Martin Landau dyker upp som gubbar i lådan är månne bara ett tecken på att man, på ett tattigt sätt, velat ge filmens stomme mer tyngd och en extra skjuts. Men vid närmare eftertanke vågar jag ändå bestämma mig för att det förmodligen bara är tecken på god smak.