East is East är något av en kulturell seriekrock. En långfilmsdebuterande irländare regisserar en berättelse om pakistanier i 70-talets England, där gammalt möter ungt, muslimska seder möter de sekulariserat kristna och dåtiden möter våra nutida ögon. Men det är också en relativt konventionellt berättad relationskomedi, det är liksom bara de fysiska omständigheterna som är aningen udda. För trots att det har gått 15 år sedan Stephen Frears och Hanif Kureishi bröt ny mark med mer än lovligt underhållande [I]Min sköna tvättomat[/I] är den fortfarande förvånande lite besökt. Några lysande undantag finns självklart, inte minst vårens [I]Underbara människor[/I] - och även om [I]East is East[/I] inte är riktigt lika konsekvent genomförd som nämnda film tar den ändå ett fast grepp om problemen som kan uppstå när öst möter väst. I väst.
Om Puri, som hade en diametralt olik roll i [I]My son the fanatic[/I], spelar den invandrade pakistaniern George Khan som ju äldre han blir desto mer längtar efter tryggheten i det gamla landets seder och bruk. Hans engelskfödda fru har gett honom sex söner och en dotter och det är när dessa växer upp, och otäckt nog visar sig ha egna viljor, som exkrementerna träffar fläkten. Turbulens uppstår men George vägrar inse att det är hans egna, tidigare brott mot den muslimska konvenansen som har påverkat barnen och hans drivs sakta men säkert in i en futil kamp mot det oundvikliga.
Så långt berättelsen tolkad utifrån figuren Georges premisser. Han jongelerar med de svåra frågorna, går över gränsen, tar till och med till våld -- och detta medan de andra rollerna spelar i en mer lättsam, underhållande och konsekvenslös komedi. Vilket onekligen får hela bygget att åtminstone bitvis tappa balansen. Men trots detta, samt några svaga moment där det trampas in på lyteskomikens domäner, har O´Donnell och manusförfattaren Ayub Khan-Din (som spelade huvudrollen i Frears och Kureishis andra samarbete [I]Sammy & Rosie[/I]) lyckats väl i sin mix av komik och tragik. Och Puri och hans kollegor visar god insikt i konsten att få det att dofta fish and chips och kebab på samma gång. Den som likt undertecknad blev lite besviken på komediserien Goodness Gracious Me (i SvT kallad [I]Curry Nam Nam[/I]) och därför törstar ännu mer efter självironisk etnohumor, bör känna sig kalladEast is East
Skådespelare:
Regi:
