Det turkiska badet

Det turkiska badet är något så ovanligt som en italiensk-turkisk-spansk samproduktion, och handlar om en italiensk mans möte med sitt arvegods, ett turkiskt bad, i öst. Ett själsligt arvegods i form av en nyvunnen känsla av frihet samt insikter som får honom att lägga om kursen för hela sitt liv - för det oväntade arvegodset Hamam andas. Det förfallna och kakelbeklädda badet är den enda av filmens "karaktärer" som inte byter skepnad, frånsett den större yttre renovering som Francesco, filmens huvudperson, utför. För Francesco, som anländer hel och utåtriktad till denna basturomantik och släktingarna i Istanbul, utsätts för några själsliga utsvettningar: inte minst sedan han träffat familjens som Mehmet och de inleder ett hett men trevande förhållande. Att Francescos kvinnan Marta, som han varit gift med sedan tio år tillbaka, gladeligen har uppmuntrat honom att komma åstad för att ta hand om arvet - en förevändning för att hon i sin tur ska kunna träffa sin älskare - verkar inte förbrylla honom nämnvärt. Francesco blir fångad av de 100-åriga sederna och fläkten från österlandet. Det turkiska badet är uppbyggd som en lång rebus med slingrande, om än förutsägbara, tankekedjor och dramatiseringen påminner stundtals om melodramatiska och tvära kast i kaliber med hormonstinna funderingar i Mitt livs novell. Karaktärerna och bildspråket tillhör en slags upphöjd variant av såpromantiken: ont är ont, gott är gott, och där emellan finns det plats för en massa lättillgängliga metaforer. Men Det turkiska badet är inte minst en vacker och klassiskt romantisk saga, där de flesta trollen spricker i bastubadets hetta men historien slutar som sig bör - i bittersöt moll.