Det magiska svärdet

Det dröjer nästan halva filmen innan den siamesiska tvillingdraken dyker upp och bidrar med en komisk andningspaus. Som svar på frågan vad den är för något svarar det långa stroppiga huvudet att "vi är orsaken till varför kusiner inte bör gifta sig". Såväl före som efter detta lyckas Det magiska svärdet inte träffa mitt i humorpricken en enda gång. Warner Brothers, som en gång i tiden gav oss den mer än lyckade Vem satte dit Roger Rabbit, bidrar till den tecknade långfilmshistorien med en undermåligt skriven och hafsigt illustrerad musikal som förutsätter att barn inte kräver speciellt mycket för att bli underhållna. Teman har lånats från såväl Skönheten och odjuret som Den lilla sjöjungfrun för att bakas ihop till berättelsen om den kaxiga Kayley - en ung flicka som efter mordet på sin far längtar efter att ta dennes plats vid det runda bordet. Allt hon måste göra för att uppfylla sina drömmar är att finna svärdet Excalibur som har stulits från kungen av den elake riddaren Ruber. Hon hamnar till slut i den förbjudna skogen där hon möter en ung snygg och blind eremit, som ska hjälpa henne. Karaktärerna stannar då och då upp och sjunger mestadels lättförglömliga musikalnummer, det goda triumferar över ondskan och det runda bordet ligger dukat. Ordet cyniskt ligger nära till hands. Färgerna och teckningarna saknar djup och textur. Det här är strikt massproducerad film av samma klass som de tecknade barnprogrammen på söndagar - med undantag av ett datoranimerat troll som ser ut som en skogsbeklädd bergssluttning som har fått liv. När andra produktionsbolag som Fox (Anastasia) har fått bra kläm på konsten att kopiera Disneys klassiska animationsteknik, har Warner inte ens gjort ett allvarligt försök. Nytillskott på Disney får lära sig från grunden vid de mästarnas fötter, medan Warner tar en genväg och sätter en regissör utan mycket till erfarenhet av tecknad film att sköta jobbet - en snikenhet som de har fått betala dyrt.