Day After Tomorrow

Hej och välkommen till nittiotalet.[I] Independence Day[/I]-mannen, Roland Emmerich missade helt klart MTG-festligheterna i gamla stan, elfte September och allt annat som har hänt de senaste sju, åtta åren. Någon annan förklaring till den här filmen kan jag inte finna. I [I]Day After Tomorrow[/I] är växthuseffekten snabbare än både [I]Godzilla[/I] och [I]ID4[/I]-ufona tillsammans. Men bara pappa Hjälte och tre skotska (!) klimatsnubbar fattar dealen. Det här är [I]Armageddon[/I] all over again. Och precis som man hejade på kometen i [I]Armageddon[/I] så sitter man här och håller tummarna för att växthuseffekten till slut ska hinna ifatt familjen Hjälte. Familjen består av Dennis Quaid, Jake Gyllenhaal (årets gayporrnamn) och Sela Ward. Och shit vad driftiga och självuppoffrande de är alltså. Gyllenhålet räddar alla sina snygga, smarta och rika kamrater från att frysa ihjäl och slåss med vargar för att scora penicillin till sin stora kärlek. Ward ägnar större delen av filmen till att oroa sig över sina hjältemodiga män men lyckas ändå rädda ett litet cancerbarn liksom i förbifarten. Och Quaid, tja, han räddar den återstående världen, med den radikala idén att man måste flytta på de människor som kommer att frysa ihjäl. Sedan går han ut i stormen på ett faderligt korståg för att leta upp sin grabb (och lyckas offra två av sina kollegor på vägen, bye bye birollsjävel). Den gamla vanlig historien alltså. Förutom att Familjen Hjälte, eller Hall som de heter i filmen, är tvådimensionella till och med för att komma från Roland Emmerichs tankesmedja. Den obligatoriskt problematiska pappa-barn-relationen är tam som attan ("Pappa är inte hemma så mycket") och Jake Gyllenhaals karaktär Sam kan vara den minst trovärdiga tonåringen på film någonsin. Han är smartare än Einstein, mer uppfinningsrik än MacGyver och snyggare än dig. Ändå är han älskvärd som en liten teddybjörn när han lugnt löser varje problem han ställs inför. I Emmerich-rullarna är det aldrig för sent att jogga ifrån en katastrof. "Hörru det är en explosion där borta som är på väg hit." "Cool jag ska bara knyta skorna, fixa håret och gå och hämta min kanariefågel på tredje våningen så kan jag springa ifrån den sen." I den här Kyotostrof-kalkonen springer de ifrån allt från jagande kallfronter till arktiska tsunami-vågor och hinner ändå hämta handväskor, tolka för franska turister och fastna i taxibilar. Roland Emmerich är bra på en enda sak och det är att trasha jorden med cool CGI. [I]Day After Tomorrow[/I] är inget undantag. Det är alltid kul att se frihetsgudinnan täckta av is och Hollywood-skylten försvinna iväg i en tornado. Men underhållningsvärdet stannar där.