DarkBlueAlmostBlack är ett elegant exempel på att trägen vinner. Vad som börjar som en ganska nyansfattig räcka underliga situationer och händelsekedjor utvecklas till en skarp klassanalys som aldrig känns predikande. Jorge är vaktmästare med en skuldfylld relation till sin handikappade far som är i hans omvårdnad. Han drömmer om att klättra uppåt i samhällsstegen men är fast i ett moment 22 då han aldrig lyckas skaffa sig den arbetslivserfarenhet som krävs. Samtidigt blir han utnyttjad av sin bror som sitter i fängelse och tror att lösningen på hans problem är att göra sin likaledes fängslade flickvän med barn. Det slutar inte där. Hans bäste vän kommer på sin far med att gå till en massageterapeut som inte bangar för att ge sina kunder en lycklig avslutning på kroppsbehandlingen och använder till en början denna information för att utpressa honom. Tills han upptäcker nya känslor hos sig själv. Det blir lite rörigt med alla intriger och sidospår och i början känns persongalleriet sekundärt gentemot de många historierna. Men den långsamma karaktärsutvecklingen blir så småningom filmens styrka. Och framför allt är det tilltalande att se människor på film reagera pragmatiskt inför svåra situationer. Detta, tillsammans med en lågmäld humor, gör DarkBlueAlmostBlack till en sympatisk debutfilm.Skådespelare:
Regi:
