Daredevil

Det är en ödets ironi att den amerikanska serietidningsindustrin sedan länge varit en bransch i kris, samtidigt som filmerna om dess figurer är mer lönsamma än någonsin. Filmrättigheter blir allt viktigare inkomstkällor för serieförlagen, och trots att de stora titlarna som [I]X-Men[/I], [I]Hulken[/I] och [I]Spider-Man[/I] redan är sålda verkar inte filmbolagens hunger vara mättad. Så rör det sig också om smått idealiska produkter att översätta till film - färdiga varumärken som i många fall testats på ungdomspubliken under flera decennier. Dessutom passar män i tajta trikåer försedda med superkrafter perfekt in på en filmmarknad som i övrigt domineras av hober, trollkarlar och jediriddare. Trots att serien [I]Daredevil[/I] funnits ända sedan 60-talet tillhör den inte de mest kända av serieförlaget Marvels figurer. Karaktären har ändå sina poänger, med sin blandning av styrka och svagheter. På dagarna anses Matt Murdock som handikappad, en blind advokat som jobbar med dåligt betalda rättsfall. Men på nätterna kränger han på sig sitt trånga skinnställ, gör om sin vita käpp till ett vapen och bekämpar brottsligheten på New Yorks gator med hjälp av sina fladdermusliknande sinnen. Precis som [I]Batman[/I] moderniserades serien på 80-talet av Frank Miller och blev hårdare, mörkare och mer tragisk - och det är den versionen av Daredevil som är förlagan till filmen. Även om de tekniska möjligheterna idag finns för att göra hyfsat realistiska iscensättningar av de tecknade hjältarnas flygfärder och akrobatiska bataljer, så är serietidningsestetiken fortfarande ett problem. De excentriska superskurkarna och de överdrivna karaktärerna gör att det lätt urartar i renodlad barnfilm om man inte ser upp. I [I]Daredevil[/I] hanteras problemet med varierande framgång. Ibland är det hyfsat underhållande action, ibland påfrestande överspel. Ben Affleck är däremot konstant obegåvad. Han må vara läderbögarnas nya gullpojke inklämd i sitt tajta [I]Daredevil[/I]-fodral, men hans rolltolkning är patetisk, man tror lika lite på den som på att förhållandet med Jennifer Lopez kommer att hålla. Det var ett stort mått humor och någorlunda mänskliga huvudroller som gjorde Spider-Man till en så framfångsrik film. [I]Daredevil[/I] lyckas inte få till någon av de två egenskaperna. Istället känns det som om den mesta mödan lagts på att designa det coola skinnstället, snarare än att fundera över karaktären som ska fylla det.