Vad du redan vet är att Tim Burton har återvänt till de där murriga animationerna som gjorde The nightmare before christmas till en klassiker. Jack Skellinton har ju blivit en sådan figur som man kan hitta på t-shirts i gamla stan och i marginalen på nygoters matteböcker. Och för att inte hålla dig på halster längre: ja, Corpse Bride är av nästan samma kaliber. Vi snackar fläskig Danny Elfman-musikal med dansande lik, amerikaniserad burlesk Oliver Twist-anglofili och sjukt bra (röst)rollista. Historien kretsar kring Victor van Dort. En ung man som blivit bortlovad av sina nyrika föräldrar till dottern till ett utblottat överklasspar. Efter att ha sjabblat med bröllopslöftena på repetitionen går han ut i trollskogen för att öva. Väl där faller det sig inte bättre än att han av misstag gifter sig med en allt annat en levande kvinna. Och genast väller gotiken in som en odöd flodvåg. De dödas rike är så burtonskt att vem som helst genast känner igen sig bland witty likmaskar och skålande skelett. Zombiejazzen svänger på som det tillstår ett gäng som kan festa som om deras sista dag redan varit och stop-motion-animationen är riktigt vass. Det blir aldrig genialt direkt, men tillräckligt engagerande för att både kids och vuxna ska fastna. Själv sitter jag så förtrollad av alla vackra scener att jag knappt antecknar under hela filmen. Ändå kan jag inte låta bli att känna mig lite snuvad när slutet kommer. För trots att magin finns där och att det allra mesta i Corpse bride är oklanderligt utfört känns den liksom - kort. Kanske blir slutet lite för lättköpt, kanske har Burton haft lite för bråttom, men det är någonting som gör att resultatet blir betydligt futtigare än Nightmare (som klockar in på samma 76 minuter). Trots detta har man fått en del underhållning fram tills dess. Och om du någonsin har gått och väntat på en Askungen för ärrade handleder eller en Nightbreed för tweens så är den utan tvekan här.Skådespelare:
Regi:
