Citizen Ruth

Vad som från början ser ut till att vara ännu en svart ballad från ännu en social bakgård mynnar så småningom ut i en välsvarvad svart satir över Amerika i allmänhet och dess representanter för den moraliska paniken i synnerhet.Ja, Alexander Paynes debutfilm Citizen Ruth är inte alls vad den ser ut att vara. Allt börjar med ett könlöst samlag på en brits i en luguber lägenhet i en anonym, amerikansk storstad. De enda ljud vi hör är mannens monotona flåsande och klirret av tomflaskor. Det är påträngande, obehagligt och allt annat än sensuellt. I nästa scen blir den unga kvinnan, Ruth (Laura Dern), brutalt utkastad ur lägenheten av mannen som påminner om en yngre släkting till Charles Manson.Klipp och vi får se Ruth vandra upp till ett hus i en liten by där uppenbarligen hennes före detta man och två barn bor. Han antar att hon är hög, mumlar något om att hon väl varit i fängelse igen och slänger motvilligt till henne 15 dollar, "för sista gången". Kort sagt en snabb och bra etablering av en ung kvinna på glid. När hon i nästa sekvens sniffar sprayfärg och domnar av hamnar hon än en gång inför skranket där hon får reda på att hon är gravid och att hon nu får en sista chans att få ordning på sitt liv. Detta bland annat under förutsättning att hon tar abort.Från ingenstans dyker då upp en till synes god och gudfruktig familj som löser ut henne mot borgen och lovar henne tak över huvudet. Mannen och kvinnan i denna familj visar sig dock tillhöra toppgarnityret i "Baby Savers", en militant organisation mot abort som ser Ruths fall som ett klockrent argument för sin sak "titta, nu försöker till och med myndigheterna tvinga en stackars kvinna att döda sitt barn".När Ruth lyckas ta sig ur deras garn hamnar hon istället hos ett gäng militanta lesbianer som företräder "pro choice" och som även de ser möjligheter att vinna politisk opinion på Ruths bekostnad. De båda falangerna blir allt aggressivare i sin polemik, media hänger lydigt på och någonstans i denna högljudda och röststarka kamp blir individen Ruth allt mer betydelselös. Slutscenen är en lysande bildlösning på detta.Ja, jag väljer att vara så omsorgsfull i berättandet av själva intrigen, för detta är en riktigt bra historia, full av komiska förtecken, trots sin allvarliga botten. Det är en bitvis lysande och bitsk satir över ett samhälle gravt handikappat i sin oförmåga att förstå den enskilda människans bekymmer, ett samhälle i sina beståndsdelar fullt sysselsatt med att tjäna sina egna grumliga syften. Karaktärerna är medvetet tecknade i grov, fyrkantig stil draget att använda Burt Reynolds som abortmotståndarnas överguru talar sitt tydliga språk.I det sammanhanget är även Laura Dern ett begåvat val, känd från en serie monumentala överspel under sin karriär. Hon fångar skickligt Ruths hopplösa drogberoende, måttliga begåvning och intuitiva girighet. Vi förleds aldrig till någon ömklig sympati med Ruth, den sortens sentiment skyfflar Alexander Payne effektivt bort från förgrunden. Det är roligt, elakt, intelligent och mitt i samtiden. Vad Alf Svensson tycker om Citizen Ruth, ja det är däremot en helt annan fråga.