Circus

Finns det något tråkigare på film än en lurendrejare som lurendrejar? En fifflare som fifflar? [I]Circus[/I] är en brittisk-amerikansk produktion där huvudpersonen, spelad av John Hannah från [I]Fyra bröllop och en begravning[/I] och [I]Sliding Doors[/I], är just en fifflare, en con man, intrasslad i spelskulder och skumma affärer i Brightons undre värld. Filmen följer honom och hans likna förslagna flickväns liv under några hektiska dagar fyllda av lögner, dubbelspel och svek. Som åskådare tappar man dock intresset ganska snart, trots det tajta hantverket och rappa tempot. Upplägget med klyshiga gangsters i sömniga Brighton känns till en början som fräsch variation från amerikanska filmer på samma tema, men snart blir töntfaktorn lite väl hög - trots att de biter av folk öronen eller fyrar av hundratals stela och förvridna leenden. På samma sätt blir det som var tänkt att vara en rad förbluffande dubbelspel och fyndiga rökridåer ganska snart bara en rad förutsägbara och genomskinliga tricks. Mest intressant är kanske [I]Circus[/I] eftersom den är ytterligare en pusselbit i Peter Stormares märkliga karriärval i den internationella filmindustrin. Den här gången spelar han en stammande, svettig och fumlig revisor, ytterligare en roll i nörd/galning/pervo-facket alltså. I pressmaterialtet till filmen kan man läsa att Stormare var mycket bestämd i valet av kläder till sin rollfigur som försågs med tre helt olika garderober för att överensstämma med de olika faser som hans rollfigur befann sig i. Efter att ha genomlidit ännu en förnedrande nördrollinsats av Stormare så önskar man bara, för hans egen skull, att han började läsa manus med samma nit som han arbetar med sina rollfigurers kostymering.