Charlies änglar

Det hjälper inte att man drabbas av tillfällig själv-ironi i öppningen av filmen Charlies änglar - på en filmduk i ett flygplan får vi nämligen se öppningsbilden ur [I]T.J. Hooker[/I] - The Movie. Att försöka göra spelfilm av en TV-serie, hur populär den än varit, är dömt att misslyckas. Formatet är från början förbestämt - i detta fallet ett nytt fall för Charlie och hans Änglar - och då blir det TV av det hela, inte film, hur stor duk man än väljer att projicera resultatet på. Det är därför helt obegripligt att den här filmen fått det enorma genomslag den fått i sitt hemland. Jodå, flickorna är väl granna att titta på, några av dem i alla fall, och visst går det undan i actionavsnitten. Men ändå. Det är ju ingen film! Det är ett utdraget 50-minutersav-snitt, som ledigt kunde tryckts in på det utrymmet om man inte varit så generös med alla kung fu-scener. Bara för att alla tre gått och lärt sig sparkas så måste man väl ändå försöka hålla sig nykter i klipprummet. Men ett betydligt större problem är att det är så illa framfört. Sanningen att säga förekommer inget som helst skådespeleri i hela filmen. Okej, Bill Murray kanske gör några försiktiga ansatser, med hans begåvning sker det liksom av bara farten. Men från Diaz, Barrymore och Liu - ingenting. Betydligt mer ansträngning har lagts ner på kostymbyten och inte minst på hur ofta och mycket tjejerna ska exponera brösten. Susan Faludi visste ingenting när hon skrev sin bok - detta är backlashen! Tre skrattande och sprattlande privatdeckare med blixtlåset i läderkostymen uppknäppt till naveln. Det finns säkert de som lite lösmynt kommer att kalla den här filmen för en kvinnlig James Bond. Det är i så fall direkt felaktigt. Charlies änglar saknar för det första helt Bonds elegans och intelligenta humor. Och de tre änglarna är som karaktärer ointressanta - helt enkelt för att de saknar personlighet. Jag tycker inte ens att det är särskilt kul att vi inte får se Charlie. I TV-serien används det ju för att vi ska förstå att fortsättning följer. I filmen blir det därför en beklaglig påminnelse om att det inte var sista gången vi fick se de här tre trallande jäntorna hänga i helikoptrar och klättra upp för klippväggar.