Sean Ellis kortfilm Cashback Oscarnominerades i fjol. Det följer han upp med en långfilmsversion av samma historia. Och mer därtill — i princip allt material från kortfilmen finns insprängt i fullängdaren, vilket gör det väldigt tydligt att det korta formatet var mer än tillräckligt för att berätta denna mycket tunna historia om sömnlöse konststuderanden Ben. Efter ett jobbigt uppbrott från flickvännen drabbas han av insomnia och väljer att ta nattjobb på Sainsbury´s. Här bekantar han sig med kollegorna Sharon, Barry och Matt samt bossen Jenkins. Så upptäcker Ben att han kan frysa tiden – bara sådär. I fruset tillstånd lär han sig uppskatta världen, tingen och personerna omkring honom. Han tar av de kvinnliga kunderna kläderna så att han kan rita av deras bröst. Men på ett fint sätt – han är ju konststuderande med krokiblocket under armen. Det här är en fruktansvärd liten film. En film som får mig att förvandlas till Ronnie Sandahl. Som får mig att förfäras över filmer som påstår att varje ung mans tre största intressen är tuttar och fotboll. Dessutom finns hela tiden en så tydlig medvetenhet om var kameran befinner sig. Lägg till det en klichétyngd överanvänd V.O, risigt ljud och panoreringar i tid och rum som man redan har sett till döddagar. Det hjälper inte hur mycket Ellis “tänker i bilder”, hur han speedar upp, saktar ner och fryser. Man ser precis vilken film Ellis ville göra. Men det blir ändå aldrig något annat än en Punch-drunk Love för ladsen.
Skådespelare:
Regi:
