Under en av den isländska sommarens längsta nätter flippar en hunkig universitets-professor. Han ska gifta om sig och smärtsamma minnen från hans förra äktenskap spelas upp enligt dogmamanifestets alla regler.
Det tidigare äktenskapet slutade tragiskt och nu gifter han sig med en elev. I ett fenomenalt landskap upplever han kärleken och sorgens alla kval. Det handlar ytterst om skuld. Och om man tar på sig genusglasögonen: klassiskt kvinnohat och lite Ofelia-komplex att älska en död kvinna. Berättelsen fördjupar en rigid bild av Island och berättar samtidigt om ett land i ekonomisk kris. Oavsiktligt blottas också den oheta nationalism som börjar med ett skämt om att alla bär islandtröjor, men som ruvar på otäcka hemligheter. Minus för att göra förra frun rödhårig, konstnär och psykiskt sjuk, så långt ner i gottepåsen ska man inte behöva gräva. Men det som skulle kunna utvecklas till en fest i klyschor blir en finstämd allvarlig berättelse om människans villkor. –CRFN
