Bron över Seine

115 filmroller på 35 år. Siffran känns absurt stor. Den franska filmensgaljonsfigur numero uno, Gérard Depardieu har svingat sig mellan diverseolika filmstilar, regissörer och inte minst upphovsländer. Celluloidensglobetrotter har nu återvänt hem och är med denna sin andra regiuppgift återigen lika fransk som en vansinnig omkörning. I Bron över Seine härskarden franska, ödestvungna kärleken ­ ostoppbar och ansvarslös. Låt vara denna gång lätt återhållet skildrad. Mina har en 15-årig son, en kärleksfull man, ett stort biointresse, men inte så gott om pengar. Hon tar därför jobb som hemhjälp hos en rik bekant ochträffar där ingenjören Matthias som hon en gång tidigare, i ett magisktögonblick i en biosalong, fattat tycke för. Hon inleder en affär medMatthias, som snart visar sig vara hennes mans (Depardieu) arbetsledare påtraktens stora brobygge. Nu skulle en ordinär mening som "mer ska inte avslöjas här" vara på sin plats, men faktum är att det inte händer så mycketmer. På gott och ont. Filmen skrider fram, angenäm och skir som en vårförälskelse, finlemmad som en älva men samtidigt på tok för tam ochanemisk för att ge några beständiga intryck. Temat om en kvinna som brytersig ut ur kärnfamlijen och tillhörande krav, är självklart gott nog attfylla 92 minuter och Depardieu visar god insikt i att det kan vara fler änen som är offer i en familjs separation ­ ingen är skyldig, alla är offer. Speciellt barnen. Men samtidigt som detta ger ett mycket resonabelt ochsympatiskt intryck gör det också att angelägenhetsgraden faller. Mångadramatiska ögonblick slarvas bort, andra fullföljs inte alls utan redogörslite bristfälligt för i efterhand. Figurerna och deras premisser ärlikaledes smått otydliga: Varför vill Mina så självklart lämna en omtänksamoch kärlekskrank make? Varför utsätter hon sin ömhetstörstande son för dettakval? Filmens svar, att ansvar inte kan krävas, att kärleken tar sina egnavägar, är dock lite väl simpelt. Jag känner inte till den litterära förlaganmen det känns onekligen som om Vita serien, eller vad de där kioskromansernaheter, lurar försåtligt bakom kulisserna. [p](Premiär 26 maj)