Vad händer när en films karaktärer helt saknar sympatiska sidor? För mig får det, i alla fall i Brighton Rocks fall, ödesdigra konsekvenser.
För när överspelande Sam Rileys Pinkie visar sig vara en självisk och våldsam sociopat med kvinnohatartendenser och Andre Riseboroughs Rose är svag, tafatt och har usel manssmak kan jag inte bry mig mindre om vad som händer dem.
Men viss potential finns. Det är sextiotal, mods och rockers hatar varandra, gangstern Pinkie har begått ett mord och väljer att förföra vittnet Rose, istället för att hota/mörda henne, som är det mer sedvanliga draget. Tyvärr är Brighton Rock en finlandsfärja som försöker navigera sitt vatten som en motorbåt – den försöker säga väldigt mycket, om oskyldhet, religion och ondska, men allt är väldigt klumpigt, långsamt och svårmanövrerat. Under den drygt två timmar långa filmen kollade jag lika mycket på klockan som på bioduken. AL
