Om ni vill bli hungriga, eller förundras över hur någon någonsin skulle vilja jobba i ett restaurangkök där kockar beter sig som de gör i den här filmen, så är Bränd för dig. Adam Jones (Bradley Cooper) är Michelinkocken som raserade sin egen karriär. Efter några år i skymundan dyker han upp i London, hett bestämd på att kamma hem den tredje efterlängtade Michelinstjärnan.
Bradley Cooper är duktig på att spela den asociala douchebagen, men om vi ska bry oss något om hans karaktär skulle det hjälpa om han inte var en arrogant jävel hela filmen igenom. En attityd man enligt filmen måste ha som mästerkock. ”Ni är värre än skolflickor”, säger en restaurangägare till en kock efter att han i ett anfall av ren avundsjuka förstört halva inredningen. Nej, de beter sig som sociopatiska vuxna män. Alla älskare av Gordon Ramsey, som inte överraskande var en av de ”tekniska” konsulterna för filmen, kommer känna igen beteendet. Cooper skriker, förolämpar och sysslar med psykisk mobbing samtidigt som han är allmänt osympatisk. Han gör ju det dock som sagt oerhört bra och det lilla Sienna Miller och Daniel Brühl får uträtta gör att filmen håller hela måltiden igenom.
För om det är något Bränd är mer än en karaktärsstudie är en gastronomisk orgie. Vi får så många klipp och bilder på mat och köksbestyr att man tror att filmen är regisserad av en matfetischist. Handlingen som är rakt på sak, även om de försökt med lite sidospår som snabbt glöms bort, är inte så mycket att sätta tänderna i. Istället är det köksscenerna i sig där det finns en rejäl kinetisk energi och spänning som lyfter filmen till värdigare höjder.
Filmskaparna är emellertid mer intresserade av att filma närbilder på en kantarell som rensas än att bjuda oss på trerätterskaraktärer. I sin kulinariska kåthet för matlagningsmontage glömmer de att riktigt god mat får oss att känna någonting. Och då räcker det inte med överkokta klyschor till plotlines om knarklangare, taskiga uppväxter eller en räddande ängel i form av någons dotter.
Tack och lov räddas upplevelsen av desserten som är Coopers utsökt bitska repliker som man får hoppas att ingen köksanställd någonsin utsätts för.
