Anna och kungen

Mitt förhållande till Jodie Foster är lite kluvet. Givetvis beundrar jag henne för att hon lyckats skaffa sig den makt hon onekligen har, i en värld där annars hannarna har mest att säga till om. Det är ytterst få kvinnor som har en sådan position i Hollywood. Detta gör henne dock inte till en bra skådespelerska. Jodie Foster har ett mycket begränsat register, som inskränker sig till att rycka lite nervöst i ett eller två ögonbryn eller att spänna munnen till ett streck. Ibland gör hon till och med allt på en gång. Trots Jodie Fosters otillräcklighet som skådespelerska är [I]Anna och kungen[/I] en sevärd film. För det är en fantastisk historia. Och ett fantastiskt liv. Om denna engelska som kommer till Siam år 1862 för att bli guvernant åt den mäktige kungens 58 barn - som han har med 23 fruar. Det är en kulturkollision som heter duga. För trots en påtaglig vidsynthet - kung Mongkut brevväxlade med både drottning Victoria, Napoleon III och Abraham Lincoln - har han aldrig träffat en engelsk kvinna förut. Och den unga officersänkan Anna Leonowens var visserligen född i Indien, men det siamesiska konungadömet var sannolikt långt mer exotiskt än den brittiska kolonin. Vi får gradvis se hur Anna får allt mer inflytande över kungen, utan det någonsin passerar gränsen för det trovärdiga. Och däri ligger det fascinerande i filmen - att gripas av detta märkliga liv, att försöka föreställa sig hur det var att komma till ett land med en kung med 23 fruar och 58 barn, för mer än 100 år sedan. Filmen bygger nämligen på en sann historia. Regissören Andy Tennant har lagt sig vinn om trovärdigheten både i miljö och hos karaktärerna. Det talas inte alls bara engelska och kungens tempel får väl sägas vara den tredje största rollen. Det här är fjärran från [I]Kungen och jag,[/I] musikalen med Yul Brynner som [I]Anna och kungen[/I] är en sorts re-make på. De politiska inslagen i filmen, med den inhemska gerillans försök att störta kungen för att få bort de västerländska influenserna, är inte bara en tillgång för filmen - den sortens fundamentalism bär dessutom otäcka ekon in i vår tid. (Premiär 3 mars)