Ove har blivit Otto Anderson i den amerikanska versionen av En man som heter Ove. I A Man Called Otto blir det mest spännande att se hur handlingen anpassats för en amerikansk publik. Otto ogillar nu inte Volvo utan Ford. Själv kör han bil av märket Chrysler. Iranska Parvaneh har blivit mexikanska Marisol. Saknas det iranska skådepelare i USA? Knappast, men troligen är Mexico tillräckligt nära för att inte stöta en amerikansk publik. Löjligt.
När Parasit som första icke-engelskspråkiga film vann en Oscar för bästa film hoppades i alla fall jag på att amerikanarna skulle klara av att se åtminstone en dubbad film men icke. Inte för att jag tror att den svenska versionen är vida känd hos det amerikanska folket, men ändock. Det blir rätt svårt att se A Man Called Otto helt objektivt men jag ska försöka.
Tom Hanks har verkligen gått in för att göra sin Otto trubbig och tvär. Han ser sur ut i två timmar. Min tankar förs till ett klipp där Hanks besökte den brittiska Graham Norton Show och berättade om när han blev regisserad av Clint Eastwood. I programmet imiterade han regissören. Hans ögon smalnade och ögonbrynen åkte ner, rösten blev hesare. Exakt så blir också hans Otto. Han grymtar, stånkar och stönar. Småkul. Men det leder till att inte blir en gubbe utan spelar gubbe helt enkelt. Tom Hanks är heller ingen trovärdig gubbe fysiskt sett. Han är i för bra form, för vältränad och för välklädd. Ja, för mycket Tom Hanks. Eva von Bahrs och Love Larsons utmärkta, och Oscarsnominerade makeup som transformerade Rolf Lassgård till Ove hade behövts här också. Tom Hanks hade inga problem med att spöka ut sig som Elvis Presleys manager Colonel Tom Parker i förra årets Elvis. Varför valde produktionen att inte göra detsamma nu?
Filmens manus är baserad på Fredrik Backmans roman men också Hannes Holms film. Jag tycker att resultatet blir en komprimerad, rak och ganska snabb version av den svenska filmen, lite från boken och lite eget. Mycket ska in, relationen till Marisol får större utrymme. Ottos egen historia har tonats ner. Det blir dock en blek kopia hur man än vrider och vänder. Det räddas inte av att Otto är snäll mot transsexuella och äter semlor.
