Det bräckliga vemod som gjorde The Perishers debut för två år sedan till en sån fantastisk popskiva har allt annat än försvunnit på bandets andra skiva. Den här gången lägger de violiner och ödesmättat blås till sina sorgsna sånger, och det gör att vemodet till och med har blivit djupare och mörkare.
Länge känns det som att The Perishers har gått för långt - det blir för dovt, för hopplöst. Ol
NONS/MNW
Miss UniversumViss musik får en mer än något annat att tänka på glada färger, gamla kläder och gamla instrument. Trots att det kanske inte är dess huvudsakliga syfte. Umeå-bandet Komedas musik får mig att tänka på just det och sen blir jag alldeles tom.
Komeda må mena det ena och det andra, de må vilja sätta världen i brand eller bara en enda persons hjärta i brand eller så vill de kanske bara göra glimrand |
Johan BorgertTänk om Johan Borgert hade varit lite mer social. Om han inte hade spelat in hela sin fullängdsdebut hemma i lägenheten, utan inblandning av andra, hade någon kanske kunnat peka på de mest uppenbara kvalitetsavgrunderna.
Någon hade kunnat säga att man inte blir Jakob Hellman bara genom att vägra skriva textrader som frasmässigt passar in i rytm och melodi. Någon hade kunnat förklara att man i |
Isolation YearsDebuten [I]Inland Traveller[/I] härom året var ok, men Isolation Years Västerbottniska rock med alt.country-influenser var lite för anonym och avvaktande medelamerikansk. Förändringarna till [I]It's Golden[/I] är inte omvälvande, men Isolation Years har fått stabilitet och rutin och vågar bli mera egna. Dessutom har de skrivit betydligt snyggare sånger.
[I]Open Those Eyes[/I] är den första sin |
The PerishersAtt vara ung (är att vara sorgsen...). Det är Umebandet The Perishers i sådan grad att deras mammor måste vara oroliga för sina söner. Ingen anledning att boka möten med kuratorn dock, Perishers använder sitt ångest på ett konstruktivt sätt -- till att skapa näst intill sensationell musik.
Ola Klüft sjunger osannolikt bra, och med ett lika svårmodigt som självsäkert scenutspel kommer han snabbt |
Doktor Kosmos[I]Jag ska aldrig bli som Mikael Wiehe[/I] var ett ratat arbetsnamn på
[I]Reportage[/I], men det är precis vad Doktor Kosmos har blivit, både i sin musik och sina texter. Själva nämner de influenser som Nick Drake och Jon Spencer, men de är svåra att urskilja hos Doktor Kosmos som istället fortsätter vackla mellan att vara plastvarianter av Hoola Bandoola Band och Olle Ljungström.
Pappaledighe |
The Perishers
Att vara ung (är att vara sorgsen.).Det är Umebandet The Perishers i sådan grad att deras mammor måste vara oroliga för sina söner. Ingen anledning att boka möten med kuratorn dock, Perishers använder sitt ångest på ett konstruktivt sätt -- till att skapa näst intill sensationell musik.
Ola Klüft sjunger osannolikt b
Silverbullit - Citizen Bird
En del grejer sätter sig i minnet. Mitt första nummer som skivrecensent - mars 1996. Exakt fem år sedan. Tiden går. Min intervju med Silverbullit inför deras debutskiva - februari 1996. Fyra femtedelar av Silverbullit var med på intervjun och fotograferingen. Bandets förklaring till trummisens frånvaro var svår att ifrågasätta. Eftersom han deserterat från sitt hemlands armé var han efterlyst och ville inte visa ansiktet i onödan. Den ena anekdoten mer osannolik än den andra berättades. Någon hade bott i Afrika - vuxit upp bland lejon.
Evas storyOm du blandar Nationalteatern med Pontus och Amerikanerna, Bob Hund och Mikhail Bulgakov får du troligtvis inte fram Doktor Kosmos. Men närmare än så kommer jag inte.
Doktor Kosmos följer nu upp den första delen av sin rosade rockopera med, just det, del 2. |
