Tänk om Johan Borgert hade varit lite mer social. Om han inte hade spelat in hela sin fullängdsdebut hemma i lägenheten, utan inblandning av andra, hade någon kanske kunnat peka på de mest uppenbara kvalitetsavgrunderna.
Någon hade kunnat säga att man inte blir Jakob Hellman bara genom att vägra skriva textrader som frasmässigt passar in i rytm och melodi. Någon hade kunnat förklara att man inte blir Håkan Hellström bara genom att då och då obefogat ta ifrån tårna, eller genom att tralla planlöst en stund om han inte har någon passande textrad. Någon hade kunnat berätta att även den sämsta proggen för 30 år sedan till skillnad från Johan Borgerts uppdaterande jordgolvsstampande i [I]Kalabalik[/I] åtminstone hade genomarbetade texter. Framför allt hade någon kunnat påpeka att om man "fiser överallt" borde man åtminstone hålla tyst om det.
Det hade Johan Borgert mått bra av, då kanske hans inte helt oävna sång och hans talangfulla multiinstrumentalism drunknat bland ofärdiga melodier och texter som får lyssnaren att rodna å hans vägnar.
Skivbolag:
Artist:
