Man skulle väl på sätt och vis kunna kalla det livskris. Fast inverterad. För en människa vars levebröd, skapande och egentligen hela existens under årtionde efter årtionde byggt på vemod, mörker och olycka kommer det att vända upp och ned på precis allt när den människan plötsligt möter sin kärlek. Bildar famil. Upplever intensiv lycka. Inte för att det egentligen bekom honom så mycket, men för Bill Callahan innebar det att han trodde att hans musikskapande var över. Att han skulle behöva hitta ett nytt sätt att livnära sig.
Drag City/Playground
PajoÄven en gammal postrockare måste ibland få slå sig ned vid lägerelden och leka trubadur. Tycker David Pajo, som ni känner från bland annat Slint, Tortoise, Billy Corgans ultratöntiga Zwan och solotrippen Papa M. För mig har yxrockande megacrescendon eller skäggiga gamelaner på vibrafon alltid räckt bra. Men vem är jag att invända mot 90-talets elitmusikgudars rätt att leka mogna män med brinnand |