Det är först när man hör Bill Janowitz lite gälla och sorgset klagande stämma som man kommer på hur mycket man saknat dem. Trion, som av mer än en kritiker utnämnts till allt från Hüsker Düs kronprinsar till ett av världens mest underskattade band. Att deras [I]Let Me Come Over[/I] från 1992 inte gav dem en riktigt stor publik är för mig fortfarande ett av de stora musikaliska mysterierna. Efter n
Beggars Banquet/MNW-ILR
Melting Pot
Av de fyra album som The Charlatans släppt är det bara ett som är riktigt bra - 1995 års [I]Up To Our Hips[/I]. De andra skivorna innehåller på sin höjd en handfull bra låtar och deras senaste, [I]Tellin' Stories[/I], var en smärre besvikelse. Därför är det alldeles utmärkt att de nu samlat sina allra bästa låtar; det ä
Tellin' storiesDet dyker upp nya unga, engelska popband varje vecka. Vissa av dem glöms bort redan veckan där på, medan andra sakta men säkert arbetar siguppåt mot drömmen om attt bli nästa The Beatles, nästa Sex Pistols, nästaThe Smiths eller nästa Suede. Så har det alltid varit och så kommer det förmodligen alltid vara. Det tråkiga med den engelska popvärlden just nu,är dock att de enda som gör bra popmusik me |
Dust BunniesCarol van Dijk har rockvärldens sötaste brytning - och det är skönt att man hör vad hon sjunger den här gången, till skillnad från på föregångaren Lamprey, som var så introvert anti-producerad att det lät somom hon sjöng in i ett gitarrfodral. Bettie Serveert tillhör ju faktiskt de indieband vars texter man kan lyssna på flera gånger, utan att få nervösa ryckningar - och när de dessutom skriver så |
