Det är sent 20-tal och en liten judisk flicka lyckas fly från förföljelsen i Ryssland. Hon växer upp i ett strängt fosterhem i Storbritannien innan hon som vuxen flyttar till Paris för att arbeta på en nattklubb. När nazisterna sedan slår sitt järngrepp om Paris måste hon fly till USA -- där hon hoppas kunna hitta sin försvunna pappa. Visst är det ett extremt dramatisk upplägg för en film? Tyvärr
Sally Potter
Tango LessonStorvulna gester. Konstnärer som i plötsliga utfall av någon slags alltomfattande generositet, borrar kikhål till sina egouniversum. Jag beundrar inte Barbara Streisand för hennes skådespelartalanger eller dramaturgiska finkänsla. Men det räcker med att någon till vardags viskar Tidvattnets furste eller, kanske hellre, Kärlekens båda ansikten, för att övertyga mig om att hennes pretentioner kan ut |
