Jag tvivlar inte på Steven Soderberghs uppriktiga intresse för polska science fiction-romaner och vad de har att säga om livet, döden, åtrån och... det där gula rymdslemmet som orsakar mnemopsykiska materialiseringar när man man minst anar det.
Men ändå. Man behöver inte precis vara imagekonsult för att se varför han
Natascha McElhone
Truman ShowDet här är märkligt nog både en av årets stora överraskningar och en av årets mest överskattade filmer. Av amerikanska branschtidningar och svenska kolleger har den utropats till årets bästa film - vilket är en förvirrad överdrift. Men visst, det är lätt hänt att ta till överord så fort det dyker upp något originellt, så svältfödd på kvalitet är biorepertoaren. The Truman Show är dessutom signerad |
Min älskade PicassoDet verkar inte bättre än att radarparet Merchant/Ivory har börjat tappa stinget. Här finns inga subtiliteter, ingen undertext, knappt en historia att berätta. En enda kvinna kunde motstå Picasso och lämnade honom efter ett tio års långt förhållande, och det är vad filmen visar, förutom då en tragisk kavalkad av de trasiga individer, företrädesvis kvinnor, som drogs till denne världskände konstnär |
Mrs DallowayHolländska Marleen Gorris, som för snart tre år sedan gav oss den något upphaussade Antonias Värld, har i sin filmatisering valt att lägga stor vikt vid det svepande och lättsamma i Virginia Woolfs Mrs Dalloway. Hon låter den gamla damen stanna vid att vara en kvinnlig dagslända. Någon som, liksom av en slump, fladdrar till endast för att minnas och kanske bli vän med sina val och sitt liv någonst |