Min älskade Picasso

Det verkar inte bättre än att radarparet Merchant/Ivory har börjat tappa stinget. Här finns inga subtiliteter, ingen undertext, knappt en historia att berätta. En enda kvinna kunde motstå Picasso och lämnade honom efter ett tio års långt förhållande, och det är vad filmen visar, förutom då en tragisk kavalkad av de trasiga individer, företrädesvis kvinnor, som drogs till denne världskände konstnär som framställs som en mycket elak och egoistisk man. Själva idén att skildra en konstnär utifrån en annan människas ögon är oftast bättre än att försöka fånga den kreativa processen. Det hindrar inte att Anthony Hopkins, som går in i rollen som Picasso med sedvanlig emfas, vid flera tillfällen står i den klassiska posen framför staffliet och försöker intellektualisera sitt tillvägagångssätt. Synd att biopubliken aldrig får en chans att bilda sig en uppfattning om hans konst, eftersom dödsboet inte gillade boken som filmen bygger på och därför vägrade att låta några av hans målningar vara med i filmen. Det är väl därför Picasso istället hela tiden visar upp sina Braque-tavlor.Francoise Gilot, spelad av Natascha McElhone, levde ihop med Picasso från mitten av 40-talet. Hon var också konstnär, men hennes utveckling är uppenbarligen inte lika intressant, i alla fall ser vi henne sällan måla. De fick två barn ihop, men Francoise Gilot var uppenbarligen för stark och självständig för att orka leva ihop med en man som tillfredställde sina egna nycker utan hänsyn till andra. Det skulle ha kunnat bli ett intressant kvinnoporträtt, men manusförfattaren Ruth Phrawer Jhabvala och regissören James Ivory kan inte låta bli att låta uppmärksamheten och kameran glida tillbaka till Picasso, och som åskådare blir man efter ett tag trött på att få hans hopplösa, chauvinistiska karaktär slängd i ansiktet. Det mesta av produktionen är felfri, scenerna från huset på landet är ändlöst vackra och estetiskt tillfredsställande, men vad spelar det för roll när det egentligen inte finns något att berätta? Det borde väl ändå finnas någon klassiker kvar i bokhyllan för Merchant/Ivory att ta i tu med, det brukar de lyckas bättre med.