Det är möjligt att jag skulle ha en annan uppfattning i dag. Men när jagsom barn såg Jerry Lewis snubbla runt med plastisk perfektion som den tidens galne professor - då slog det allt annat jag sett. Jag skrattade absolut hela tiden. Jerry Lewis var min idol. Självfallet tänker jag inte se om filmen för självfallet tänker jag inte beröva mig min barndoms bästa skratt.
Även om det nu bara finns en
Eddie Murphy och Janet Jackson
Senaste skivrecensioner
Bloggar
-
Något om krig och Margaux Dietz2022-11-30
-
Taxi med romare2022-10-14
-
På en anslagstavla nära dig2022-10-10
-
Själva definitionen av ondska2021-06-28
-
Kropps-dagbok2021-06-24
-
Ett Livstecken!2020-04-27
-
hur fan är det möjligt...2019-12-09
-
-
Jag hatar att resa2018-05-22
-
ÖPPET BREV TILL GULDTUBEN!2018-04-23
-
Ta natten tillbaka!2017-08-30