En sak bjuder jag på: filmaffischen är fin. Stiliserad, svartvit, en kvinna i en slags rostigt retrofuturistisk tortyrhjälm. Filmen är inte så ful den heller. Fattigmans-Se7en är en bra look, även om det borde uppbäras ironiskatt på alla seriemördare som inreder sina hobbyrum med trasiga skyltdockor.
Mördaren ifråga kallas Jigsaw Killer, och hans personliga ploj är att han inte mördar sina offer själv. Han pysslar ihop kluriga fällor som inspirerar folk att ta livet av sig i stället. Filmen inleds med att två män vaknar upp fastkedjade i var sitt hörn av en skitig källare. De känner inte varann, och vet inte varför just de ska straffas. Men de har var sin såg som Jigsaw Killer har tänkt att de under berättelsens gång skulle kunna använda för att såga av sig sina egna ben. Scenen är känslomässigt suggestiv. Också jag funderar på varför just jag måste genomlida detta, och fördriver precis som hjältarna tiden med att planera sätt att fly.
Den äldre av killarna är Cary Elwes, den komiske hjälten ur Robin Hood - Men In Tights och Bleka dödens minut. Komisk är han fortfarande, stackaren, där han famlar sig fram genom de oändliga monologer som den eländige manusförfattaren förväxlade med karaktärsutveckling och drama. Debuterande James Wan har tydligen låtit skådisarna regissera sig själva. Det var inget bra beslut, inte när den andra huvudrollen spelas av mannen som är ansvarig för hela katastrofen. Leigh Wannel var studiekompis med Wan och har skrivit manuset baserat på en gemensam (fylle?)idé. Grattis till filmkontraktet, grabbar, men var det verkligen helt nödvändigt att insistera på att själv få spela huvudrollen? Man kan säga att duon är Australiens svar på Matt Damon och Ben Affleck: den ena är sannolikt genuint begåvad, och den andra borde inte få kalla sig skådespelare.
Danny Glover och min hemliga favorit Monica Potter framstår som rena Oscarskandidaterna i jämförelse, och kan SAW främja deras karriärer är Wan och Wannell mycket förlåtet. De tidvis brutala våldsscenerna kommer också att tilltala skräckfilmsfansen. Som helhet är filmen tyvärr tråkig och klichétyngd. Trots filmmakarnas allvarliga uppsåt bör den hellre betraktas som någon form av parodi. Det "spännande" slutet med sina "överraskande vändningar" är lika upplyftande som om en käck byråkrat på Skattemyndigheten försökt bota de köande medborgarnas sura miner med gratis vinägerlavemang. Premiär 18 februari.Skådespelare:
Regi:
