Alla behöver Astral Weeks, men vem behöver en rekonstruktion av Astral Weeks?Vi behöver nog sortera lite i det här. Först: den alltmer utbredda musikervanan att ge konserter med gamla favoritalbum (
Funhouse, Berlin, Station to Station, Pet Sounds, till att börja med) i sin helhet snarare än hitpotpurrier är sympatisk. De som till exempel såg Van Morrison engagerat och snyggt spela sig igenom sitt odiskutabelt bästa album
Astral Weeks på, som skivtiteln antyder, The Hollywood Bowl är att gratulera.
Sedan: Det alltmer utbredda oskicket att ge ut dessa konserter som konceptlivealbum är en styggelse för var och en som inte söker en souvernir från sin förstahandsupplevelse. Vill jag lyssna på Astral Weeks, och det vill jag då och då, lyssnar jag inte på en scenrekonstruktion från 40 år senare. Då lyssnar jag på
Astral Weeks.
