
[B]DET ÄR NATURLIGTVIS GLÄDJANDE[/B] att ni upptäckt Dungen. Ingen kunde vara gladare än jag. Jag var väldigt ensam ett tag. Det är ofint att säga, men jag var nämligen först med att komma ut med min kärlek för Dungen. Det skedde i en artikel i Nöjesguiden 2002. Ni borde genast leta upp artikeln. Den är fantastisk.
Men sånt kan straffa sig. Människor gillar inte när de blir tagna på sängen. Hamnar på efterkälken. Det var på den tiden då alla med hemsidor och medialt utrymme blev upprörda av Dungens geniala hemsöpop.
Det var en hemsk tid. Vi blev förföljda. Registrerade. Vi fick ta våra tvärflöjtar och gå under jorden. Vi tvingades bära stjärnor på våra kavajslag så att ni skulle kunna se vilka som var Dungen-människor.
Nu är det annat ljud i tvärflöjten. Människor har förstått Dungens genialitet.
Det tog sin tid och jag var tvungen att ta hjälp av min fadersgestalt Morrissey när jag såg honom på The Apollo i New York förra året. Bad om en tvärflöjt i pausen mellan First of the Gang to Die och Hairdresser on Fire. "Stoppa in den var du vill", sa jag till honom och blinkade sådär charmigt som bara jag kan. Sen gav ni med er. En efter en. Jag kunde vara bitter. Jag kunde vara långsint. Men jag är Jesus. Jag kommer med gåvor.
Jag finner inget nöje i att baktala gamla Dungen-fiender - jag kan se deras dilemma och jag förlåter dem - men jag känner att jag måste avsluta den mission jag påbörjade för drygt tre år sedan. Det är jag skyldig er. Och cirkeln sluts av ett fantastiskt band. Min gåva till er är ett band som kallar sig The Works.
The Works är en ren välsignelse för en sensibel människa med förkärlek för gitarr, bas, orgel, pianon, rhodes, trummor, congas, mellotron, fiol, tvärflöjt, koklocka och maracas. The Works arbetar i samma naturalistiska tradition som Zola och Dungen. Med tjockt svallande Dungenhår. Med massa pipor, flöjtar och pinnar. De till och med byter medlemmar med varandra. Altruistiskt, inte sant? The Works är ett Dungen på engelska, men med en mer mogen ljudbild. The Works är, nu när jag tänker på det, en stor musikal. Men ni ska inte vara rädda för det.
Är ni mogna för ett The Works? Ja, nej, ja, nej, ja, nej - och det är så tydlig jag kan vara på den frågan.
Men om inte bandet vinner en Grammis, en liten P3-pinne eller någon annan fantastisk utmärkelse är jag beredd att svälja 45 sömnpiller och för evigt somna in ute i Göteborgs skärgård. Jag förväntar mig verkligen priser och lovord för deras debut. Jag anser den vara en milstolpe i populärkulturhistorien. Jag har lagt grunden för er. Den här gången finns det ingen anledning att vara ängslig.
[B]The Works ligger på Subliminal Sounds och deras självbetitlade debut släpps i början av mars.[/B]