Jeru The Damaja.
På klubbar i de flesta större städer i världen ges någon betalt för att utföra arbetet med bokning och arrangemang, samt ges mer eller mindre fria händer. Ett slags mecenatssystem som visserligen kräver krögarens förtroende men framför allt lämnar utrymme för en viss autonomi för arrangören att göra det den vill, och göra det bra.
I Göteborg förlitar vi oss istället främst på eldsjälar som brinner såpass för sin sak att de är beredda att riskera att göra förlust. Vanligtvis hyrs produktionsmedlet – klubblokalen – ut av krögaren, som därmed undviker all risk att gå med förlust, till arrangören som får arbeta mot provision. Arbetsköparen tar alltså betalt för att få ett arbete utfört åt sig.
Hur engagerad arrangören än är får detta konsekvenser för produkten. Det som borde vara ett kulturellt uttryck, konst i någon mening, invaderas av varulogiken. Inga risker får tas, alla måste tilltalas. Resultatet blir en mängd likartade, inbördes utbytbara klubbkvällar.
Här kommer naturligtvis någon skarp jävel invända att klubbar är något du anordnar för att det är roligt, för att få dricka gratis och kanske få ligga. Att det är att betrakta som ett fritidsintresse, något vi ju normalt betalar för. Men jämförelsen haltar. Går du och säg, bowlar, utför du inte en uppgift. Du jobbar inte åt bowlinghallens ägare. Denne går knappast och nöter cirklar ur golvet av oro för hur han ska få sina käglor att välta.
Även människor som tycker sig ha världens bästa jobb brukar ju få betalt, eller hur? (De får oftast, lustigt nog, flerdubbelt bättre betalt än de med de tråkigaste och farligaste jobben.) Detta kanske inte ens är den viktigaste aspekten av den ständigt återkommande debatten om kulturarbetares gratisjobb. Men genom denna typ av organisering blir också festfixandet i än högre utsträckning en angelägenhet för medelklasskids vars föräldrar tar, och har möjlighet att ta, den reella ekonomiska risken (eller än värre: vuxna med stadig inkomst!). Det finns därför flera anledningar att vägra ställa upp på sådana villkor. Det gör klubben som uttryck till ett de bemedlades. Det likriktar utbudet. Och då ingen kan betala dem ur egen ficka är det en viktig anledning till att artister och dj:s åter och återigen tar omvägar runt Göteborg. ν
Bäst just nu
1. Jeru The Damaja
Basketklubben, Pustervik, den 12 december, 22–02, fri entré, 18 år
Det är nästan 20 år sedan klassiska The Sun Rises in the East släpptes, men till en kostnad av noll och intet har alla råd att chansa och se om inte Kendrick den äldre fortfarande levererar.
2. Ruby Standup
Jesper Rönndahl/Josefin Johansson/Robert Larsson, Scandic Opalen, den 12 december, 21–23, 190 kr, 18 år
Där Stockholmshumorn i Magnus Betnérs anda mest verkar gå ut på att visa hur smart du är, har Malmöscenen hittat sitt eget uttryck i smal, skruvad referenshumor. Den senare har både fostrat och formats av kvällens två huvudakter: Jesper Rönndahl och Josefin Johansson. Göteborgs nästintill obefintliga humorscen bör se och lära.
3. Föllakzoid
Koloni, Kulturhuset Oceanen, den 13 december, 19.00, 150 kr, 18 år, picknickkonsert – ta med egen mat och dryck
Koloni bjuder in till en lucid lucianattsdröm med Föllakzoid från Santiago de Chile som spelar krautrock och gör det bra.
4. After Work på Yaki-Da
Fredagar, 17–22
Halva priset i baren och gratis pizza? Vore oartigt att tacka nej.
5. Starkvinsglögg
Hemma, hela december, dygnet runt
Du måste inte gå ut varje helg. Drapera dig med något mjukt, läs en god bok och drick dig riktigt Tyko Jonsson-mysig.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 10, 2013.
