Vägen till drömjobbet

Att tjäna så mycket pengar som möjligt, att få bestämma över sig själv eller att kunna kombinera sitt arbete med sin passion? Vad är egentligen ett drömjobb och hur går man tillväga för att få ett? Vi har frågat några som har koll.

Roxy Farhat

Tänk att få jobba kreativt med några av landets mest begåvade, gränsöverskridande artister. Och dessutom göra det så fenomenalt bra att man vinner priser för det. Roxy Farhat, konstnären och videoregissören bakom bland annat The Knifes A Tooth for an Eye och Finders Keepers, Gnuccis senaste banger och hyllning till alla hästtjejer där ute. 

Vad jobbar du med?

– Jag är konstnär och regissör som sysslar med bland annat video och performance.

Vad innebär det?

– Bland annat att jag alltid jobbar men aldrig tjänar några pengar. Men även att jag har världens bästa jobb där jag får arbeta kreativt och verkligen göra det jag vill, nämligen video- och performancekonst, ställa ut internationellt, regissera, producera och klippa musikvideo och tusen andra saker samtidigt. Till exempel 101 stipendieansökningar, projektformuleringar, mycket mejlande och andra snooziga administrativa grejer. 

Hur hamnade du där?

– Jag jobbade på hotell i Oslo och hade jobbat där i ungefär ett år när jag fick nog av min extremt dryga och översittande chef, det slitiga jobbet och ständiga ryggvärken. Jag pallade inte hur hon och alla andra som var högre uppsatta än oss städerskor på housekeeping-avdelningen alltid behandlade oss som om vi försökte komma undan från arbete och inte var tillräckligt entusiastiska över att städa hotellrum. Så en dag tog jag hissen ner till chefens kontor och sa ”jag säger upp mig”. Bara att se hennes min var värt det. Jag bestämde mig för att satsa på det jag verkligen ville göra och sökte till olika konstutbildningar. Det var ungefär sju år sedan och sedan dess har jag jobbat på i en stadigt ökande takt. Fast helt kom jag inte undan från hotellstädandet. När jag gick på Konstfack och behövde ett extrajobb sökte jag hundra jobb som vanligt och ett av dem var som hotellstäderska, mest på skämt eftersom jag var helt övertygad om att jag skulle få ett annat jobb. Det fick jag så klart inte.

Tjusig universitetsutbildning eller ”self-made”?

– Både och. Konstnärligt har jag en kandidat i konst från Konstfack och en magisterexamen i konst, eller ”new genres” som mitt program hette, från UCLA i Los Angeles. Men som regissör är jag självlärd.

Vilken är den rakaste vägen till drömjobbet, tror du?

– Jag vet inte om jag tror på en rak väg. Det här kanske låter jätteklyschigt men det är de misstag och misslyckanden en går igenom som är riktigt utvecklande och utmanande, en rak väg är inte alls lika lärorik. Plus att det låter ganska tråkigt. Men att verkligen tro på sig själv och sina idéer och att inte ge upp när det är motigt är jävligt viktigt.

Har det här alltid varit målet?

– Ja, faktiskt. När jag var liten ville jag bli antingen veterinär eller konstnär. Veterinär är kanske kört nu men konsten går ju ganska bra, haha.

Vilket är ditt mest okonventionella karriärråd?

– Karriären är inte allt.

Kan alla starta eget?

– Haha, är den här frågan sponsrad av Nya Moderaterna? Ärligt talat hatar jag att ha eget. Missförstå mig rätt, det är fantastiskt att jag bestämmer mina egna arbetstider och arbetsuppgifter och så vidare, men att vara egen företagare är asjobbigt. Om jag blir sjuk får jag ingen lön och om jag inte får några uppdrag är jag körd, för att inte nämna allt administrativt och byråkratiskt som kommer med det egna företagandet. Hade jag kunnat hade jag valt bort den delen. Jag vill jobba kreativt, inte vara nån ”entreprenör”. Ibland ligger jag vaken om natten och har skräckfantasier om min bokföring och deklaration. Och jag fuskar inte ens!

Finns det något du vill göra, som du ännu inte har gjort?

– Ja, mycket, bland annat långfilm! Men jag jobbar på det.

Vad ska man vara beredd att göra och inte göra ”för brödfödan”?

– Det viktigaste som kulturarbetare är nog att sätta en gräns för hur mycket gratisarbete en är beredd att göra eftersom det haglar med förfrågningar som lyder ungefär ”det här är för en god sak och vi hade blivit jätteglada om du vill vara med men vi har tyvärr inga möjligheter till arvode”. Ibland kan det vara saker jag verkligen vill göra men det äter också otroligt mycket tid och energi. Men när det kommer till verklig brödföda drar jag personligen en extremt hård gräns vid reklam. Över min döda kropp att jag gör reklam. Reklam är som ett gift som får min hjärna att långsamt förmultna inifrån och ut. Den dagen jag gör reklam kan jag lika gärna lägga ner allting jag någonsin har sagt om någonting. Så det viktigaste är väl att hitta en bra balans mellan integritet och en skälig levnadsstandard.

Hala Mohammed

 

Möt Hala Mohammed, förbundsordförande i Röda Korsets ungdomsförbund, som berättar om vägen till drömjobbet, det farliga i att sträva efter en förtroendeposition och att våga känna sig bra.

– Att jag leder styrelsens arbete, att planera strategiskt och visionera för organisationens framtid. Men även att vara ett stöd för engagerade och frivilliga. Sedan representerar jag organisationen externt och i uppdraget är ordföranden den som är ytterst ansvarig för organisationen.

– Jag engagerade mig i Röda Korsets ungdomsförbund 2006 när jag flyttade från Hudiksvall, där jag växte upp, till Malmö. Jag började engagera mig i en verksamhet för barn och ungdomar på en gammal flyktingförläggning. Tre år senare blev jag ordförande i föreningen i Malmö och sedan blev jag nominerad till att bli förbundsordförande. Att medlemmar i organisationen trodde på att jag kunde bli förbundsordförande även om jag inte satt i förbundsstyrelsen gjorde mig extra motiverad, det var en helt fantastisk känsla när jag förra året på vårt årsmöte fick förtroendet från medlemmarna att bli ordförande. 

– Både och! I det här jobbet är det helt och hållet så att jag är ”self-made”. Det är såklart så att min högskoleutbildning, där jag läst om migrationsfrågor som är ett av våra verksamhetsområden, kan ha hjälpt till. Men det finns ingen högskola som utbildar en att bli förbundsordförande.

– Nej. Att vara ordförande eller ha ett förtroendeuppdrag är farligt att ha som mål i sig. Mitt mål var att göra skillnad. Att hitta en organisation där jag kan förbättra för andra. Att sedan få förtroendet att leda organisationen är otroligt hedrande, men det har aldrig varit ett mål i sig.

– Visa din kompetens. Jantelagen kommer inte att ta dig närmare dina mål, så våga berätta om vad du är bra på och våga känna dig grymt bra och kompetent.

– Svenska Röda Korset är stort, men vi som ungdomsförbund är en mindre arbetsplats med bara 16 anställda och har färre stuprör. Som ordförande leder jag arbetet, så för mig har det inte varit ett problem. Men visst finns det en del administrativa och organisatoriska grejer som tar mycket tid. 

 

Anna Lindeborg

 

Det måste vara skönt att vakna på morgonen och veta att man går till ett arbete som kämpar för jämställdhet. Att dessutom kämpa mot maktstrukturer och orättvisor genom att ordna klubbar, filmmaraton, konstvisningar och festivaler, det måste vara fantastiskt. Anna Lindeborg gör just detta, med den ideella föreningen Ladyfest i Göteborg.

Vad jobbar du med?

– Jag är arrangör, projektledare och ordförande i Ladyfest Göteborg.

Vad innebär det?

– Det innebär att en får arrangera massa fester, workshops och annat skoj. Det innebär också att en får träffa massa bra, smarta människor som en kan samarbeta med i olika projekt.

Hur lyckades du norpa det jobbet?

– Jag gick med i Ladyfests arrangörsgrupp i januari 2012, detta kan vem som helst göra som definierar sig som kvinna och är peppad på att jobba för ett jämlikt kulturliv. I år valdes jag till ordförande, efter ett år som vice, och det är ju jättefint att få det förtroendet av övriga ladies.

Tjusig universitetsutbildning eller ”self-made”?

– Ideellt engagemang kommer alltid på något sätt från en själv men vägen dit kan ju verkligen se olika ut. Self-made låter som något från en självhjälpsbok, vilket får mig att rysa. Att vara sin ”egen lyckas smed” ligger långt bort från verkligheten, tänker jag. Visst krävs det ett eget engagemang, men det kommer ju ur en kollektiv tro på förändring. Att en känner att en inte är ensam.

Vad är den rakaste vägen till drömjobbet, tror du?

– Jag tror att få vägar som är kul och utvecklande är särskilt raka. En rak väg låter lite som att glida på räkmacka. Att omge sig av många inspirerande människor som ger en energi men också utmanar en tror jag gör att en utvecklas och kanske är det vägen till drömjobbet.

Har det här alltid varit målet?

– Målet är absolut inte nått än, vare sig politiskt eller för mig själv.

Har du en plan B ifall allt inte riktigt går som du hade tänkt dig?

– Plan B är att få betalt.

Vilket är ditt mest okonventionella karriärråd?

– Oj. Ordet ”karriär” ger mig lite hjärtklappning, men mitt bästa råd skulle vara att planera din tid väl, annars kommer du att bränna ut dig snabbt genom att göra tusen saker på en gång. Det finns inget mer sorgligt än utbrända aktivister.

Många startar eget idag. Är det något du skulle kunna göra?

– Inte i nuläget och, nej, inte i den framtid jag ser just nu.

Om man skulle vilja starta ett liknande initiativ, vad bör man tänka på då?

– Du bör tänka på vilka mål du har med det du gör. Att formulera en ganska tydlig handlingsplan, gemensamma utgångspunkter och så vidare. Detta gör att en massa internt tjafs kan undvikas och istället kan bra, utvecklande spännande diskussioner inom gruppen föras. Diskussioner som är kreativa och leder till inspiration och pepp på att handla, att göra saker.

Senay Berhe

 

Under 2013 talade framför allt två musikvideor till oss. Det var kortfilmen till Blått blod, Meron Mangashas ord och Mack Beats musik i samarbete med Tensta Konsthall, och videon till debutanten Naomi Pilgrims No Gun, som har etsat sig fast på våra hornhinnor. Skaparen av dessa heter Senay Berhe och har även jobbat med Ison & Fille, The Latin Kings och nu snart en plattform för afrikanska kreatörer. 

– Regissör. Jag gör musikvideor, konstfilmer, dokumentärer och en del kommersiella projekt.

– Tjatade in mig på ett produktionsbolag efter studenten och sedan assisterade jag och lärde mig mycket av mina egna och av andras misstag.

– Jag har fått hjälp av många människor på vägen, men måste säga att mina syskon och vänner har varit de viktigaste nyckelpersonerna.

– Ta det du vill ha, men glöm inte bort att dela med dig.

– Vilar, tränar och sover – tar hand om sig själv.

– Jag har aldrig varit särskilt bra på att planera, så jag antar att man inte måste det. Det känns viktigare att kunna vara flexibel och vara tillgänglig.

– Massor, jag tycker att de flesta av projekten jag gör är roliga. Nyckeln till det är dock att jag i varje projekt strävar efter att arbeta med något nytt, vare sig det handlar om att testa en ny teknik eller att försöka visualisera en känsla på ett nytt angreppssätt.

– Det är nog tack vare den otroliga spridningen som musikvideor kan få genom YouTube, Vimeo och alla bloggar tror jag. Vi lever i en allt mer gränslös värld tack vare nätet. Möjligheten till spridning har lett till att intresset för videon och hur artisten eller bandet porträtteras i den återigen är på tapeten. Personligen tycker jag att det väldigt roligt då jag älskar musikvideoformatet.

– Gör det som känns rätt, saker som du kan se tillbaka på och vara stolt över.

– Det måste vara ett Stocktown-projekt som jag är med och utvecklar nu. Vi håller på att bygga en plattform för att visa och hylla afrikanska kreatörer globalt.

 

VEMUND OCH EITIL THORÉN

 

De är sina egna chefer, reser kors och tvärs till leverantörer runt jorden och får rita de kläder de själva vill bära. Vi har pratat om det somliga skulle kalla för ”drömjobb” med bröderna Thorén, grundare av klädmärket Mouli. 

Vad jobbar ni med?

– Vi driver ett klädmärke som heter Mouli.

Vad innebär det?

– Vi jobbar framförallt med design och produktion av kläderna men vi är också inblandade i pr och strategi, så det blir en vild mix av allt som är kul.

Vad är den rakaste vägen till drömjobbet, tror ni?

– Rakaste vägen måste vara att välja ett jobb för att man tycker det är kul, det är då man blir riktigt bra på det. Många väljer nog arbete utifrån hur mycket pengar man ska tjäna, det blir sällan något drömjobb av det.

Har det här alltid varit målet?

– Att skapa något själva har alltid varit målet och vi älskar kläder, så det blev en bra match.

Har ni en plan-b ifall allt inte riktigt går som ni hade tänkt dig?

– Eftersom vi satsar 100 procent på det här funkar det inte att ha en plan-b, vi är så fokuserade på plan-a. Men skulle allting gå åt helvete har man absolut lärt sig väldigt mycket på den här resan och det kommer man att dra nytta av i framtiden oavsett vad som händer.

Vad är ert mest okonventionella karriärråd?

– Stressa inte för mycket, tänk på din karriär som en boeuf bourguignon. Den blir jävligt mycket godare om den får koka länge.

Kan alla starta eget?

– Alla kan, men alla kommer inte att trivas med det. Att driva eget är väldigt tidskrävande och det måste man vara beredd på.

Finns det något ni vill göra, som ni ännu inte har gjort? 

– Ja! Nästa gång Daft Punk släpper en Around the World vill vi gärna rita kläderna till videon.

Vad är det konstigaste som har inträffat i ert jobb?

– För 48 timmar sedan satt vi med en leverantör i Hong Kong och drack järn som smakade saltgurka, vet inte om det är så konstigt men det smakade iallafall konstigt.

Anna Bylund

 

Alla älskar vi tv. Minst hälften av oss har säkert haft drömmar om att jobba med det stora mediet. En av de som faktiskt lyckats med konststycket att haffa drömjobbet inom tv-branschen och dessutom fått fast anställning på SVT är Anna Bylund. 

Vad jobbar du med?

– Jag jobbar som tv-producent på SVT där jag framförallt producerar barnprogram som sänds i Barnkanalen.

Vad innebär det?

– Det kan vara lite olika från produktion till produktion men oftast är en producent lite som filmvärldens regissör. Jag är ansvarig för innehållet och tar fram hur programmet ska se ut tillsammans med min projektledare. I vissa produktioner skriver jag manus och är med vid klippningen och ibland, som i barnprogrammet Sommarlov som jag jobbat med i fyra år, har jag en mer övergripande roll där jag jobbar med två grymma redaktörer som skriver alla manus och jag har en mer arbetsledande roll.

Hur lyckades du norpa det jobbet?

– Just producentjobbet för Sommarlov fick jag genom att Malmöchefen hade fått tips om mig av en kollega i Stockholm som jag hade jobbat med. Jag satt i mitt svartkontrakt i Svedmyra i Stockholm vintern 2010, det var 30 minus och tunnelbanan hade slutat köra gröna linjen, när hon ringde och frågade om jag var intresserad av att diskutera jobbet som producent för Sommarlov. Jag sa att jag tyvärr hade ett annat jobb och att jag inte kunde. Sedan la jag på luren, tittade mig omkring och kände att ”vafan, det kanske är dags att flytta tillbaka till Malmö ändå”, så jag ringde upp igen. Det var ett sjukt bra beslut, jag fick jobbet och jag har lärt mig otroligt mycket och haft väldigt kul under dessa fyra säsonger av Sommarlov som vi har gjort. Jag var också rätt oerfaren när jag fick jobbet. Jag hade bara producerat ett program innan men de vågade satsa på mig!

Tjusig universitetsutbildning eller ”self-made”?

– Nej, jag är inte så self-made. Jag har pluggat filmlinje på Fridhems folkhögskola, vilket är bland det roligaste jag har gjort, och sedan gick jag tv-producentutbildningen på DI i Stockholm. Nu heter den skolan Stockholms Dramatiska Högskola. Jag trivdes jättebra där och den skolan öppnar massa dörrar och ger ett bra nätverk. Men jag skulle vilja rekommendera alla att gå på folkhögskola. Det var första gången i mitt liv som jag kände att jag pluggade helt och hållet för min egen skull.

Vilken är den rakaste vägen till drömjobbet?

– Ingen aning egentligen. Försök hitta något som du verkligen vill göra. Be att få komma på studiebesök eller som endagspraktikant till olika jobb för att försöka hitta vad du går i gång på. Har man turen att ha hittat det, det kan vara att det bara är skitkul eller att det känns viktigt och meningsfullt, då tror jag att man kan gå hur långt som helst oavsett om man väljer att plugga sig dit eller jobba sig fram. Annars är mitt bästa tips att alltid vara schysst. Alla människor du möter är ditt nätverk. Alla människor du jobbar med är lika viktiga. Använd aldrig andra människor för att klättra. Det slår bara tillbaka.

Har det här alltid varit målet?

– Ja, sedan någon gång efter gymnasiet. Innan det visste jag inte alls. Men jag visste att jag ville jobba med barnkultur på något sätt och tv verkade kul så jag kollade upp vad några olika tv-producenter hade tagit för vägar och sedan la jag upp en plan.

Har du en plan B ifall allt inte riktigt går som du hade tänkt dig?

– Tv-branschen är väldigt osäker så jag har nog alltid varit beredd på att hitta nya vägar. Men det tycker jag är häftigt. Barnkultur, vad jag kan och vem jag är som person kanske är kärnan i mitt yrkesliv och då kan jag tänka mig att jobba med det inom massa olika saker. Jag är sugen på att jobba som lärare någon gång, på bibliotek och med utställningar. Men det är mer drömmar än B-planer.

Kontakter kan ju vara A och O. Har du haft några nyckelpersoner som har hjälpt dig framåt?

– Ja, när jag pluggade hade jag turen att få praktikplats på ett program med en fantastisk producent som heter Anna Sommansson, som har hjälpt mig hur mycket som helst. Alla de första jobben kom genom hennes kontakter och av att hon gick i god för mig. Det är så lätt att det tar stopp, även om man har en jättebra utbildning i ryggen är det svårt att få någon att våga satsa på en när man inte har någon erfarenhet. Då är en erfaren person som talar gott om en guld värd. I tv-branschen är det en väldigt bra väg in att göra praktik.

Många startar eget idag. Är det något du skulle kunna göra?

– Jag har precis fått en fast tjänst, wihoo! Men det trodde jag faktiskt aldrig att jag skulle få så jag har klurat på att starta enskild firma länge. Och i framtiden kan det säkert bli så. Det skulle vara oerhört kul att vara med och starta upp ett litet produktionsbolag någon gång i livet.

 

Moa Lundqvist

Det är få personer vars röster vi blir uppriktigt glada över att höra i radioetern. Moa Lundqvist, leverantör av lol:s och redaktionens ljus på P3:s enda satirprogram Tankesmedjan, är en sådan. 

– Jag jobbar med Tankesmedjan i P3, det är ett satirprogram som sänds måndag till torsdag klockan 16–17.

– Jag skriver manus som jag sedan säger i radio, oftast om politik men ibland om till exempel någon grannfejd i Bjurholm, typ. Försöker vara rolig med varierande resultat.

– Jag blev uppringd och fick testa att spela in en grej och sedan fick jag jobbet. Innan hade jag skämtat tvångsmässigt på ståuppscener samt skrivit på olika humorbloggar ett tag.

– Jag hoppade av gymnasiet och alla kurser jag började läsa efter det också, för att jag har svårt att gilla saker. Så jag antar att man kan kalla det att vara self-made. Hur mycket man nu egentligen bestämmer, det vet jag inte.

– Ingen aning, beror på vad man har för drömjobb. Att födas privilegierad verkar vara ett fungerande tips om man vill få stort utrymme i till exempel media samt ha möjlighet att jobba med självuppfyllande saker. Men många harvar väl på också, år efter år, på krokiga vägar. Man ska inte underskatta krokiga vägar. Krokiga vägar och vänner! 

– Jag tyckte att det verkade vara ett jätteroligt jobb och ville gärna vara med, så något slags mål var det. Men mitt huvudsakliga mål innan har nog främst varit att inte vara deprimerad.

– Jag har inte tänkt mig något. Får jag inte jobba med sånt jag gillar kan jag tänka mig att jobba med vad som helst som ger lön, men så få dagar i veckan som möjligt och sedan göra annat. Dricka vin. Ha en lojal hund som jag kan berätta saker för och inbilla mig att den ”förstår”. Det är plan B. Och kanske plan A också.

– Vet inte, jag har kontakt med de jag gillar. Är ingen strateg utan är mycket ängslig och rädd.

– Gör inte karriär! Om du ändå vill göra karriär är mitt råd: försök att inte skada andra psykiskt och/eller fysiskt.

– Man låter bli sociala medier. Träffar såna man gillar, äter saker man gillar, kollar på tv-serier man gillar. Eller så kan man doppa huvudet i isvatten. Det gör lite ont men man får något annat att fokusera på en stund.

– Jag har inte haft det. Det enda jag planerar in är att hinna se om alla Parks and Recreation-avsnitt så ofta det går. Blir man trygg av att planera kan man göra det, men plötsligt sprängs väl hela jorden och då har man ödslat värdefull tv-serietid på att planera i onödan.

– Åka på valsafari. Vill se alla valar, älskar valar. Vill också bada på alla ställen. Älskar att bada.

– Jag har pratat med mina chefer om det och de säger att den är bra. Skoja! SR:s personalpolitik är problematisk på flera sätt, jobbar man här får man äta hejdå-tårta (”LAS-tårta”) med fler personer än man träffat sammanlagt i livet.

– Ja, det händer att jag känner att jag har varit för hård mot någon som inte riktigt förtjänat det eller att jag bara har varit gränslöst tråkig och eventuellt tagit upp andras tid och fyllt den med pur tomhet. Men oftast när andra reagerar och tycker att jag är ute på hal is är det Katerina Janouch som missförstått mitt inslag om förlossningsskador och kallar mig snorunge.

– Alla måste göra det de måste för att få pengar för annars blir det så svårt att leva. Så det kan jag inte svara på. Personligen drar jag min gräns vid att vara med i ett tv-program där jag och en clown ska dela hus. Ingen har föreslagit det men jag har fobi för clowner så det kommer inte på tal!

Per Alexanderson

”Jag jobbar med underhållning” är nuförtiden en nästan lika vag sägning om sitt yrke som att vara ”konsult”. Men här är en man som med all rätt kan använda uttrycket. Möt Per Alexanderson, underhållningschef på vad som är ett epicentrum för mycket kul i Göteborg – Liseberg. 

Vad innebär ditt jobb?

– I korta drag har jag ansvar för personal, budget och verksamhet.

Hur lyckades du norpa det jobbet?

– Sökte det i laga ordning.

Vilken är den rakaste vägen till drömjobbet?

– Det finns inga genvägar: jobba hårt, lära sig fort, vara nyfiken och så klart skaffa sig nätverk. Inget nytt under solen.

Har det här alltid varit målet?

– Om jag någonsin haft något mål är det att ha roligt på jobbet, that’s it.

Har du en plan B ifall allt inte riktigt går som du hade tänkt dig?

– Nej, men skulle jag byta bana skulle det vara kul att jobba med trädgårdsarbete. Jobbade som kyrkogårdsarbetare som ung.

Skulle du kunna ha ditt eget företag?

– Jag var egen i fem år, gick bra och det var kul. Men saknade dåliga kaffeautomater och lönebesked.

Vad är det knepigaste med ditt jobb?

– Knepigt och knepigt. Men att ha personalansvar har många sidor, det handlar ju trots allt om människor.

Kan du tröttna på barn på grund av din arbetsplats?

–Nej, verkligen inte.

Vem har världens roligaste jobb?

– Rod Stewart, både nu och då. Att ha möjligheten att hyra en jet för att se en fotbollsmatch måste ju ändå vara det optimala.