Fastighetsmäklarnas enfant terrible är tillbaka med ännu en annons.
Trogna läsare minns kanske att vi tidigare i somras publicerade en artikel där vi uppmärksammade en citat "avantgardistisk mäklare i Malmö" som "tar till alla medel för att kränga en trerummare i centrum". Genom att bild för bild bryta ner mäklarkingen Karsten Johansens arbetsmetoder kunde vi få en bättre inblick i hur andra generationens bostadsannonsering fungerar. Här fanns, som ni hör, en hel drös av lärdomar väntandes på att bli dragna.
Sedan dess har Karsten gått under jord. Inga passiv-aggressiva smileys, inga kockmunderingar från Kleins Gård, inga borgarbrackor som svarar skrytsamt på frågor ingen har ställt, no nothing. Det har funnit stunder då vi har tänkt att han aldrig flashade sin framtidsdrule för oss den där soliga förmiddagen i juli, att allt bara var en riktigt uselt skriven dröm. Då har vi fått gå tillbaka i screenshotarkivet för att försäkra oss om att, by god, han lät verkligen en tvättäkta sabrering äga rum på Södra Promenadens takterrass mitt under brinnande statistmingel. Känslan av *sakn* har varit monumental.
Men så plötsligt.
Karsten, inte bara mäklarking utan även mästerteaser, slidear in i mina dm:s med ett löfte om mer.
Och mycket riktigt: en tid senare – förra veckan för att vara exakt – infrias detta löfte. Jag har nämligen fått ett mail med den något lama ämnesraden "Hej" från självaste Karsten Johansen. Det lyder som följer:
"Yasssss gaga! Äntligen det svåra andra albumet!!!!", skriker jag högt för mig själv. (Passar på att norpa åt mig några skiljetecken innan Karsten använder upp alla igen....)
Den här gången rör det sig om en tvåa på Sofielundsvägen. Lite annat läge, lite annan approach. Såhär beskriver Karsten området:
Att han top of mind listar "sälja frusen vaktel" som en i mängden av rörelserna på Möllan gör mig varm i hjärtat. Det är den här fingertoppskänslan som gör Karsten så överlägsen de andra jönsarna i mäklargamet. Det finns liksom så mycket annat som becknas i området, men hans tränade öga inser snabbt att lite Coturnix coturnix från Kina Livs frysdisk är det som får jobbet gjort.
Även om det finns mycket guld i den nya annonsen kan man snabbt konstatera att det är långt ifrån lika psykologiskt komplext som föregångaren. Hans skildring av brädspelsfuskande unga vuxna saknar liksom det razzle dazzle som fanns bland gamlingarna på vindsvåningen i stan. Men jag tänkte ändå att vi kunde gå igenom "Spelkväll på Möllan" från början till slut för att mer exakt kunna pinpointa vad det är som inte når hela vägen fram den här gången.
"Heeeej va bra att ni kunde ta med ert spel, sist rev ju Semmy sönder vårt........ dålig förlorare..."
Det börjar förvisso rätt starkt. Karsten serverar uppgifter om att Semmy rev (rev!) sönder värdparets Monopol förra gången de spelade. Det här bådar ju gott, tänker man. Men kattdjursskenet bedrar. Vi återkommer till det snart.
"Vadå dålig förlorare, jag var bara besviken på att man inte kan spela enligt reglerna!"
Fair point. Men samtidigt: vem fan bryr sig? Det här är lite för internt tbh.
"Så pinsamt med Semmy, vi försöker lösa hans dåliga spelhumör med vår terapeut, går sådär..."
Nu så. Vi är en minut in i denna sinnrika lägenhetsannons och vi har redan att göra med tjugonåntings i parterapi. Classic Karsten!
"Så pinsamt med Albina, hon menar på att jag är så dålig förlorare så jag skall gå till terapeut..... seriöst??"
Jag vet inte vad som är minst passande här: att Semmy jobbar det i sammanhanget alldeles för formella "skall" eller att Karsten hux flux slänger in lite pikant social commentary om mäns inneboende rädsla för att söka professionell hjälp.
"Jag gick inte på Norrmalmstorg... jag slog en fyra och inte en femma, hallå???"
Jag tappar fan kuken av den här subplotten. Den har INGENTING med NÅGONTING att göra.
"Jag fick ju en fyra , varför ska jag alltid drabbas av det här...."
Jesus christ, Semmy, ta dig samman. Vart tog ditt orientaliska temperament vägen? Nyss klöste du värdparets Monopol i bitar men nu sitter du på vattenklosetten och lipar som om du precis insåg att T-Pain bara var 22 när han rimmade mansion på wiscansin. Det här håller inte.
"Han fick ju en femma, det är sjukligt att en 25 åring beter sig som en 5 åring! vad ser du i honom Albina?"
Det här är verkligen det sämta av Skam möter det sämsta av Lars Norén.
"Tack ändå Liridona och Elias, ni har ett så mysigt hem så man till och med står ut med Semmy. tack för ikväll."
Fortsatt outhärdlig dialog, som ni märker. Jag gillar dock att Semmy såg till att svepa sitt bubbel innan han stack. Subtil karaktärsgestaltning, K-Jo!
"Men Albina.... jag slog ju en fyra, en fyra fattar du... jag skulle ha vunnit egentligen."
Gängets minst sagt dysfunktionella playdate är över men Semmy bara pågår. Kan inte någon sula en frusen vaktel i huvudet på honom så att vi får slut på detta eviga tjat...
"Det här måste vara mitt rekord... Liridona... sover du?"
Karsten avslutar med en bild på Elias, till synes så dedikerad till sin paper chase att han inte ens märker att hans flickvän har dött av tristess jämte honom. Gåshud!
Som sagt: uppiggande, men inte i närheten av föregångaren. Tack till Burt Songsby på Diakrit som levererade vinnarkänslan i bilderna iallafall!
Läs även: "Mäklarkingen Karsten Johansen – en stilstudie i bostadsannonsering 2.0"
