I början av januari utsågs malmöiten Erik Borgeke till en av de två bästa manusskribenterna i Skåne. Nu är det klart att Borgekes Och hunden Psycho är ett av tio vinnande bidrag i Riksteaterns nationella manustävling Ny text!. Det innebär att texterna kommer att publiceras i boken Ny text! – vol. 3, som ges ut i maj. Erik har dessutom gått vidare till den internationella tävlingen New Baltic Drama, där han kan vinna 50 000 kronor. Förra året gick han ut Teaterhögskolan i Luleå.
Hur kom det sig att det var teater du skulle göra?
–Jag har alltid varit fascinerad av film. Jag åt allt kan man säga. Och då insåg jag att jag är en sucker for drama.
Är inte teater en död konstform?
–Nej. Den glöms bort ibland bara. Men den kommer aldrig att dö. I Sverige är det många teatrar som drar stor publik, inte minst Malmö Stadsteater. Detta trots slimmade bidrag och nedskärningar. Det är frestande att gissa att detta hänger ihop med finanskrisen. När vi inte har råd att åka till Phuket går vi på teater istället. Och det funkar fint, det kanske är sant ändå som Ranelid säger att den längsta resan en människa kan göra är den mellan ögat och hjärtat. Då känns Thailand fjuttigt i sammanhanget.
Är det inte tråkigt att vara någon annan, och tala någon annans ord?
–Nej. Det är en befrielse.
Vad är det bästa med skådespeleriet?
–Att möta sig själv tillsammans med andra. Att varje dag stå inför en utmaning, om man har turen att ha ett jobb att gå till.
Och med att skriva?
–Att möta sig själv utan andra... Det är en annan grej, men det är inte så stor skillnad tycker jag egentligen.
Vad handlar din pjäs Och hunden Psycho om?
–Plotten är oerhört klassisk. En familj i kris. En mamma och en pappa och två söner och en tjej. Och en hund. Skeppsbrottet är nära redan i början och inträffar tidigt i handlingen. Men lite originell är den förhoppningsvis också.
Du är egentligen skådespelare, hur fungerar det att byta roll och gå över till text?
–Det är kul. Jag har skrivit vid sidan av hela tiden. Jag inbillar mig att det utvecklar mig som skådespelare att skriva. På samma sätt som det utvecklar mitt skrivande att vara skådespelare.
Vad är en bra text?
–När det handlar om teater är spelbarhet A och O. Spelbarheten i texten. Att texten sätter igång skådespelarens fantasi och att hon eller han känner en lust eller en vilja att spela.
Vad har du på gång härnäst i skådiskarriären?
–Om två veckor börjar jag repetera Einsteins fru av Liv Strömqvist på Profilteatern i Umeå. Hilmár Jónsson regisserar.
Du är ju så snygg! Ska du inte till Hollywood snart?
–Haha! Jo.
Tävlingen avgörs inom snar vår och boken Ny text!
– vol. 3 ges ut i maj.
