Stockholmsspriset 2005

[B]Stockholmsspriset 2005 delas[/B] ut till personer och företeelser som betytt extra mycket för staden under det gångna året och som inspirerar och stimulerar andra att på liknande sätt överträffa sig själva i framtiden. Juryn bestod av: Maina Arvas, Quetzala Blanco, Hannes Dükler, Niklas Eriksson, Nils Forsberg, Patrik Forshage, Annie Hellström, Tomas Hemstad, Hanna Johansson, Johan Johansson Andersson, Andy Karlsson, Anna Lindstein, Daniel Sparr, Paul Steen, Adam Reuterskiöld, Emelie Thorén. I de fall någon jurymedlem har anknytning till en nominerad har vederbörande inte deltagit i beslutet. [B]Läsning[/B] [B]John Ajvide Lindqvist[/B] författare, Hanteringen av odöda 16 producenter slogs om att få filma hans båda böcker när John Ajvide Lindqvist med Hanteringen av odöda bevisade att han är mycket mer än ett one-hit-wonder. Förra årets Blackeberg-vampyrroman bleknar när Järva-fältet fylls med olyckliga zombies. Samhällskritik och splatter - gamla ingredienser tillagade enligt ett nytt genialt recept. [B]Fredrik Strage[/B] författare, Fans Agneta Fältskog- och Evert Taube-stalkers, värmländska hårdrockare, Morrissey-friserade självömkare, 10-åriga Darin-beundrare och deras Westlife-dyrkande storasystrar - i Fans skildrar Fredrik Strage dem alla med en värme och förståelse som bara kan komma från den som delar deras fascination för skräpkulturen. "Han är typ som författare på det här. Han är inte författare på allt annat." [B]Klas Östergren[/B] författare, Gangsters När Mattias Alkberg i låttexter tackar Klas Östergren för att ha format honom är han inte ensam - Gentlemen har format personligheter i 25 år. Att våga drömma om en fortsättning kom ingen ens på tanken att göra. Utom Klas Östergren själv, som med lika fantastiska Gangsters kommer att fortsätta prägla generationer. [B]Musik[/B] [B]Johan Angergård[/B] driver skivbolaget Labrador På starka armar bär Johan Angergård Sveriges indiekultur. Förra året gav hans skivbolag Labrador oss Radio Dept och [ingenting], i år har Suburban Kids With Biblical Names dominerat totalt. Johan Angergård har dessutom haft tid - fråga inte hur - att leda både Acid House Kings, först med indie-karaoke, och The Legends. Johan Angergård är indie personifierad. [B]Hybris[/B] skivbolag Det började med hyllningen av Vapnet i augusti, fortsatte raskt med idel lovord till Sibiria och TIAC i september och avrundades med rosor till Montt Mardié i december. Ja, och så El Perro del Mars sockersöta singel God knows som bubblat på våra Bäst Just Nu-listor. Det gångna året har skivbolaget Hybris och Nöjesguiden haft en nästan oanständigt lycklig kärlekssaga. [B]Frida Hyvönen[/B] artist, albumet Until death comes Frida Hyvönen har liknats vid Kate Bush och Laura Nyro. Det är inte felaktigt på något sätt, men ändå så ofullständigt. För trots att det på pappret står världsliga beskrivningar såsom piano, blond tjej och dagbokstexter, så är det Frida Hyvönen levererar inte riktigt som något annat vi hört. Helt efter egen pipa och utan fjäsk hamrade hon i vintras in sig i våra medvetanden. Och där har hon stannat. [B]Klubb[/B] [B]Indierave[/B] klubb, Street, Horsntulls strand 4 Året 2005 var laserkanoner, glowsticks och lagerlokalsdans egentligen glömt och antikstämplat. Ordet "rave" skulle nog aldrig ha kommit tillbaka - och i synnerhet inte tillsammans med begreppet "indie" - om det inte varit för fyra eldsjälar och en gigantisk lokal vid Hornstull. Indierave tar oss bortom alla tidigare begrepp, och fördomarna med okunskapen dansas bort i glädjeruset. [B]Neat[/B] klubb Vem trodde att 300 personer skulle få plats i en nattsvart källarklubb i Gamla Stan? Vem trodde att Riddarkällaren kunde vara något för house? Vem trodde att femtillstånd var möjligt utanför Stureplan? Vem trodde att man kunde boka världsartister en gång i veckan, sju veckor i rad? Vem, eller vilka, om inte två killar, två tjejer och deras golvstampande, housegungande, stockholmshopp Neat. [B]Paradise[/B] klubb, Marie Laveau, Hornsgatan 66 Här är vi inte längre i Ärkeljunga, Husby eller Nykvarn. Vi är inte heller på Södermalm. Vi är möjligen i klubbstaden Berlin. Vi är kanske i ett nedgånget San Fransisco. Vi kan mycket väl vara på väg till himlen. Att gå ner i klubben Paradise är nämligen att byta värld. Vi är alltså inte i en källarlokal på Hornsgatan. Vi är halvvägs till elektroparadiset. [B]TV[/B] [B]FC Z[/B] dokusåpa, ZTV 2005 har varit ett gott år för feelgood-såpan. På hemmaplan har ingen enskild insats varit viktigare än det pitchingmöte där någon slår sig ner och på fullaste allvar säger: "Nähä, om vi skulle ta Glenn Hysén, tio nördar, några bollrädda skinnrocksgoter och ett knippe överviktiga och låta dem kicka lite boll. Alltså för att komma närmare varandra. Det skulle bli skitbra tv." På något obegripligt sätt blev utvecklingssåpan FC Z aldrig lytes eller konstruerad, utan - precis som syskonet Rallarsving - en småputtrig fast punkt att återvända till när allt annat kändes ondskefullt och lite onödigt. [B]Lasermannen[/B] Tv-serie av Mikael Marcimains Det är inte utan anledning som Mikael Marcimains porträttfilm jämförts med Mannen på taket. Inte sedan Widerbergs har vi fått en så här lyhörd, skitig och genuint nervpressande skildring av det svenska polisväsendets vardag. Produktionen är noggrann utan att bli slick eller skrytsam, den psykologiska profileringen intelligent, inte minst tack vare en direkt enastående David Dencik. Gellert Tamas förlaga har helt enkelt förvaltats med förbluffande säker hand, och blir till en helhetsrapport från ett svenskt 90-tal som aldrig känts närmare eller mer främmande. [B]Leif GW Persson[/B] tv-profil I den ständiga jakten på fräscha och nyduschade tv-profiler är det lätt att glömma bort de som verkligen får något gjort. Någonstans i bakgrunden - fullkomligt ointresserad av att ingå i en kanalfamilj - sitter Leif GW Persson och brummar i sina läsglasögon och lyckas på samma gång bjuda på såväl gammaldags folkbildning som ett slags vresig komik som gör honom unik i det svenska tv-landskapet. [B]Krog[/B] [B]GQ - Gastronomisk Intelligens[/B] Kommendörsgatan 23, 545 67 430 Jürgen och Marit Grossman tog med köksmästare Görgen Tidén från mästerliga Gässlingen i Hornstull och öppnade kulinariska helgedomen GQ på Östermalm. En stiligare lokal, ett uppdaterat kök och ett genialt koncept med avsmakningsmenyer kontra vinbarens luxuösa tolkning av "tre små rätter" gjorde krogen lika fiffig och älskvärd som namnet antyder. [B]Hälsingborg[/B] Birger Jarlsgatan 112, 673 34 20 Hälsingborg visar inte bara att det är möjligt att kombinera begreppen snyggt och mysigt vad gäller inredning. De serverar dessutom gourmetmat av högsta klass till mycket moderata priser. Den enorma populariteten var ofrånkomlig. Om femtio år kommer åldrade män och kvinnor berätta sentimentala anekdoter för sina barnbarn om den där gången de fick bord på Hälsingborg. [B]Leijontornet[/B] Lilla Nygatan 5, 506 400 80 Efter Leijontornets lyckosamma ansiktslyftning och influenser från Magnus Ek på Oaxen gick krogen från att vara en väldigt bra klassiker till en helt makalös avantgardist. Att servisen dessutom består av en anhopning av sociala genier gör detta till ett ställe man gärna kramar sista musten ur kreditkortet på. [B]Bar[/B] [B]Centro[/B] Regeringsgatan 66, 23 34 00 Centros mat är verkligen enastående, men det är ändå framförallt våra regelbundna barrundor som fått snitslas om sedan tillkomsten av denna ambitiösa bar. Med en utsikt över Kungsgatans fula fiskar och ett nu vältrimmat rökrum bakom de lite finare fiskarna i akvariet har Centro gett vårt blöta nattliv en gladare höst. [B]Landet[/B] LM Ericssons väg 27, 410 193 20 Medan andra städer sväller över och expanderar har Stockholms gränser varit som orubbliga trots kommunala försök att locka oss utanför tullarna. Men 2005 inkorporerades plötsligt Telefonplan i innerstadens nöjesliv. Anledningen till detta är helt och hållet baren Landet. [B]Pet Sounds Bar[/B] Skånegatan 90, 644 39 10 På några trånga kvadratmeter har den legendariska skivbutiken öppnat en på sitt eget vis storslagen bar som utan nostalgiska trick äntligen förlöst åratal av uppdämd vilsenhet hos gamla stammisar från 90-talets viktigaste krog, Hannas, samtidigt som det yngre gardet känner sig lika hemma. [B]Konst[/B] [B]ak28[/B] konstnärsdrivet galleri, Krukmakargatan 28 Ak28 står när de andra faller. När andra konstnärsdrivna gallerier lägger av, och de etablerade institutionerna satsar på gamla tråkiga säkra kort, visar Ak28 högklassig konst av nya unga konstnärer. Ak28 med sin källare halvvägs ner i underjorden på Söder ger begreppet underground ett nytt liv, och gör att Stockholms konstscen känns lite mer som Berlins. [B]Johan Waerndt[/B] konstnär Johan Waerndts utställning på Moderna Museet i somras var en fortsättning på det han gjorde när han gick ut Mejan härom året. Den labyrintiska och parasitära rörinstallationen ledde tankarna till ventilationssystemen i Alien-filmerna. Kompletterade med övervakningskameror skapade de en paranoid struktur - eller var det en bild av en strukturell paranoia? - som ännu inte lämnat systemet. [B]Johanna Billing[/B] konstnär Johanna Billing har med sitt skivbolag Make It Happen i flera år varit en samlande kraft på den stockholmsscen där konst möter musik. Därutöver har hon representerat svensk samtidskonst på ett antal internationella konstbiennaler. I två filmer - Magic & Loss och den makalösa Magical World - tog hon i år sin lågmält egensinniga klippteknik och sina popkulturella referenser till en ny nivå. 2005 var året när Johanna Billing överträffade till och med sig själv. [B]Teater/Dans[/B] [B]Martina Montelius[/B] regissör av Stjärnan över Lappland Om allt man tar i blir till guld, vad händer då när man tar i något som redan är det? Om man till exempel lägger vantarna på en äkta Staffan Göthe-pjäs med tre gullklimpar till skådespelare i? Vi har haft ögonen på regissören Martina Montelius ett tag och efter hennes 24-karatiga regi av Stjärnan över Lappland på Teater Brunnsgatan Fyra i år kunde vi konstatera att det där som glimmar verkligen är guld. [B]Pudel[/B] dansföreställning Att binda ihop storslagna saker som skönhet, äckel, skräck, sorg och passion med fladdrande sidenrosetter av grace och stil är ingen lätt sak. Men koreografen Dorte Olesen - och hennes förträffliga ensemble av dansare, paranta kungspudlar, konstnären Anna Nyberg och pianopuman Frida Hyvönen - har flinka fingrar. Deras högklassigt inslagna performancepresent hör till de finaste vi fått. Kort sagt, Pudel var föreställningen som hade "det" 2005. [B]JAM[/B] Riksteaterns satsning på ny, alternativ scenkonst En visionär vän som tar med dig på föreställningar, festivaler och fester du inte ens hunnit drömma om än. Som presenterar dig för folk som Anna Vnuk, Lo Kauppi, D Muttant, Profesora och senaste alternativstjärnan Shima Niavarani. Vi pratar om Riksteaterns snygga lilla experimentinstitution, sedan fem år ständigt på jakt efter framtidens alternativa scenkonst och dess nya publik. JAM är din bästa kompis i kulturen. [B]Mode[/B] [B]Diana[/B] Designer Om inte Kirstey Alley hade funnit Jenny Craig kunde hon köpt något av Diana. Dianas kläder ger alla en snygg figur. Genom avancerade skärningar och draperingar i snygga (ofta svarta) tyger känns hennes kläder lyxiga men ändå lättburna som en Chihuahua i handväskan. Under 2005 har Diana gjort två starka och genomtänka kollektioner, och nyligen hörde Top Shop av sig och ville köpa in hennes kläder. Det ni. [B]Beneath[/B] Butik, Kronobergsg 37, 3tr En gång i tiden var Beneath en jättebra liten butik i en liten lokal som alla kunde hitta till. Sen flyttade de till en plats som tog oss ungefär tre månader att hitta och blev en sjukt bra större butik. Butiker som är så svåra att hitta till men ändå värda mödan är väldigt svåra att hitta. Seriöst, vilken annan butik i Stockholm har Kim Jones som hang-out? [B]Sandra Backlund[/B] Designer Om du eller ditt får tar fram trimmern så vet vi en som blir glad. Sandra Backlund gör nämligen sina kreationer av människohår eller ull (och ibland papper, så fäll en gran för all del!). Daniel Sparrs farmor gjorde också kläder av hår, men vi tvivlar på att de var haute couture av samma internationella kaliber som Sandras. It's like Paris or something! [B]Film[/B] [B]Triangelfilm[/B] filmbolag När det svenska filmbranschlandskapet hotade att anta rent gammelsovjetiska former trädde indie-spelaren Triangelfilm fram. Lite från ingenstans. Ivrigt påhejad av Buena Vista såg Mattias Norborg och hans investerare till att Sandrew Metronomes biografdel inte blev en del av den redan största spelaren. Möjligheterna är svåra att blunda för: större konkurrens, bättre film. Vi lyfter på hatten. [B]Måns Månsson[/B] filmmakare, Kinchen Just nu finns det alldeles säkert snabbare vägar till en het karriär än att göra sotig cinema verite i samma anda som DA Pennebaker och bröderna Maysles. I synnerhet om den utspelar sig på övergivna parkeringsplatser i Ostrava. Det där bryr sig 22-årige Måns Månsson lyckligtvis inte om. Kinchen skildrar sportkommentatorräven Lasse Kinchs 24:e VM i hockey. Med lika delar värme, humor och ren retsamhet gör Måns Månsson stor social konst av till synes banala saker. Trasslande hörlurar. Tystnad. Åke Ungers intag av snutkaffe. Det här kan vara början på något riktigt stort. [B]Josef Fares[/B] regissör/manusförfattare, Zozo Det var dags för den svåra tredje filmen för Josef Fares. Den personliga, länge och väl idisslade uppväxtfilmen Zozo är en historia om människans förbluffande förmåga att anpassa sig till för stunden rådande villkor. Magisk realism eller ej, så länge Fares har den här ambitionsnivån och den här lättheten på handen, är det mycket få som kommer i närheten. [B]Nöjesförbättrare[/B] [B]Luger[/B] bokningsagentur och konsertarrangör "Musik gör sig bäst hemma på stereon", tyckte Sveriges största musikauktoritet för ett decennium sedan, och ville lägga ner konserten som musikupplevelse och festkväll. Vore det inte för veteranerna på Luger hade han fått rätt. Men under 2005 har vi gått ut och lyssnat på band varenda kväll, eftersom bokningsfirman och konsertarrangören med fingertoppskänsla och timing tagit hit just dem vi velat höra. Sensationer som Arctic Monkeys och Arcade Fire, vrickad folk med Devandra Banhart och CocoRosie, stor och liten kult med Sigur Rós, Smog, Mars Volta och Bright Eyes, och giganter som Franz Ferdinand, White Stripes och Sonic Youth. Laptops och iPods i all ära, men live är grejen! [B]Marie Laveau[/B] Hornsgatan 66, 668 85 00 Marie Laveau började som en väldigt bra restaurang, men växte och växte. Det blev galleri. Det blev klubbar. Det blev spelningar. Efter succéer med bland annat Paradise och Kilotin ser vi ingen annan utväg än att damma av det gamla slitna begreppet Nöjespalats, putsa det skinande rent, smycka det med prima ädelstenar och räcka över det till fina, underbara Marie Laveau. [B]Mattias Hedlund, Cocktail club[/B] bokare Cocktail club och dess briljanta bokare Mattias Hedlund är den huvudsakliga orsaken till att housen höll stånd mot rocken, och att klubb-Stockholm kändes lite större 2005. Han har under året lyckats med att fösa ner storheter som Tiga, DJ T, Damian Lazarus och Slam i en liten källare som fylldes till lika delar svett och champagne. Som om inte detta vore nog gav han oss även en oförglömlig sommarnatt med Miguel Migs och satte hela Fredsgatan i gungning.