Det är inte långt kvar till dess att Sparks firar 50-årsjubileum som band, och under hela den tiden har Sparks fortsatt att vara intensivt innovativa och dra i olika riktningar, men utan att förlora sin unika själ.
- Vi är på någon sorts uppdrag att göra musik som väcker reaktioner hos människor, förklarar Russell Mael när jag träffar honom och hans bror Ron i ett sommarvarmt Stockholm.
- Det finns fortfarande nya sätt att skapa popmusik som är spännande, och den som inte är lat kan hitta dit. Det finns band som funnits mycket längre är vi, som The Rolling Stones, där man aldrig förväntar sig att höra något innovativt. De har sin grej, men musikaliskt kommer det aldrig att bli annorlunda än det alltid varit. För vår del känns det som att vi fortfarande har saker att säga, att driva utvecklingen. Det är klart att det är svårare när man som vi har släppt 22 eller 23 skivor, men vi vill inte betraktas som nostalgi eller retro. Vår största motivation är att fortsätta göra framåtblickande musik med nya uttryck även 2017.
Även när de gör återbesök i sin egen katalog - som under de senaste årens turné Two Hands One Mouth helt utan andra musiker och som när de nyligen spelade hela Kimono My House tillsammans med Londonsymfonikerna - tar de sig an sin musik på helt nya och oförutsägbara sätt.
- Vi vill inte bara göra mildare versioner av våra låtar när vi spelar live, ler Ron. Symfoniorkestern ville vi skulle vara aggressiva och ibland i dissonans. Det var samma sak att kasta sig in i samarbeten med Georgio Moroder, och inte veta vad som skulle komma ut. Vi är väl otåliga, helt enkelt.
När de spelar på Circus i Stockholm ikväll kommer de med ett komplett band med musiker från sina flera generationer yngre LA-kollegor Mini Mansions, och med ett ännu osläppt nytt album att bjuda på smakprov från.
- Vi har den turen att vår publik väntar sig och önskar ny musik och nya uttryck, inte bara gamla låtar på kända sätt.
