Sommar-skivor

Sval house Aquanote The Pearl Naked Music/Virgin Man kan lätt missta Aquanotes album The Pearl för en av Naked Musics ansiktslösa samlingar. Det är farligt när musiken på en etikett blir så strömlinjeformad, då själva grundidén hos Naked Music är att släppa musik som härrör från små doftblock man har på toaletten. Men All Over You, Nowhere och One Wish är sweet som cleenex. TP Weirdpop Bobby Bare Jr Young Criminals' Starvation League Bloodshot/MNW När Bobby Jr blev vuxen stämde han inte sin far för duetten Daddy What If som han tvingats sjunga med pappa Bobby Bare när han bara var fem. Istället revolterar han genom att göra en minst sagt egensinnig popplatta. Aldrig svårtillgänglig, alltid smart, och en av de få gångerna han går i sin fars countryfotspår väljer han att göra det i en cover av Smiths What Difference Does It Make. PF Countrypop Caitlin Cary While You Weren't Looking Yep Roc/Import Visserligen dröjde det flera månader innan importexemplar av Caitlin Carys solodebut tog sig över Atlanten, och visserligen går det inte att få tag på den lilla upplagan med bonus-EP med gamla Whiskeytownkollegan Ryan Adams som duettpartner, men det gör inget. Lyckan över poplåtarna med countryprägel, Chris Stameys produktion, den varma rösten och Caitlin Carys fiol, den bästa popfiolen sedan Helen O'Hara, är ändå total. PF Dirty south Khia Thug Misses Dirty Down/Sony Khia är som en kvinnlig Sisqo - hon har inga egentliga låtar att komma med, men hennes "explicit lyrics"-lapp är jävligt berättigad och hon ställer gärna till med fest. Ganska roligt i små doser. TP R'n'b Ms. Dynamite A Little Deeper Polydor/Universal Det här är en av de mörkaste r'n'b-skivor jag hört. Allt är nattsvart: omslagsbilderna från någon nedlagd hamn nånstans, den dova produktionen, Ms. Dynamites texter om brustna hjärtan och hennes dystra röst som lägger sig som enda stor London-dimma över skivan. Till och med när hon sjunger om någonting positivt låter hon ledsen. TP Hiphop N.O.R.E. God's Favorite Def Jam/Universal Noreagas nya har massor av gäster och stjärnproducenter. Nore själv är lika brutalt rå och korkat enkelspårig som vanligt. Ofta känns det lite ihåligt, men på singeln Nothin är han nästan lika bra som när han och Neptunes tog över världen med Superthug för fyra år sedan. SSG Rock Primal Scream Evil Heat Columbia/Sony Ett par coola rocklåtar, ett gäng mörka elektroniska spår, inga överraskningar. Som vanligt snurrar två saker i huvudet långt efter att musiken tystnat: Att vem som helst väl kan göra en kall och psykotisk skiva och att Primal Scream nog alltid varit bättre som rockjournalister än som rockband. SSG Rock Red Hot Chili Peppers By the Way Warner Att Red Hot Chili Peppers gör en sockersöt popskiva om att leva och dö i Los Angeles känns flummigt men bra. Det är brustna hjärtan, knark, spiritualitet och allt det andra man kan förvänta sig av bandet 2002. Vilket inte hindrar att en del av låtmaterialet kommer kännas oerhört irriterande när det spelats sönder på NRJ om ett halvår. SSG Pop 16 Horsepower Folklore Glitterhouse/Amigo 16 Horsepower fortsätter tolka hjältar (Hank Williams och Carter Family den här gången) och förvalta dåtid genom sina synnerligen molliga ackord. På Folklore syns ljuset först i slutet på en väldigt avlägsen tunnel, i form av en liten, sprallig banjo som ökar tempot och lättar upp lite i den bredstråkade Nick Cave-dramatiken. För att vara mörkare än Triers Dancer in the Dark utmynnar den dock på en utstuderat glad not, på franska, i La robe a parasol, med en fiolorkester som förefaller delta i - och ta del av - popmusik för allra första gången. Jag får svårt att relatera. LM Hiphop/soul Will Smith Born to Reign Columbia/Sony Den gamla kollegan Jazzy Jeff är också albumaktuell i dagarna, och gillar du din hiphop och soul perfekt på alla sätt och vis så är det dit du ska söka dig. Men, på nästan varenda spår på Born to Reign, bland Wills självsäkra bludder, hörs nya sånggruppen Trâ-Knox i refrängerna och de har röster jag gärna hör på en egen skiva. TP Rock Bruce Springsteen The Rising Columbia/Sony Himlen trillar ner över New York. Springsteen bearbetar sorgen på det enda sätt han kan - han samlar hela artilleriet och låter E Street Bands saxar, stråkar och klockspel sköta det mesta av snacket. Effekten är önskvärd, Manhattan och resten av västvärlden enas kring ett helande soundtrack. The Rising är fylld en bra bit över bredden med "I am counting on a miracle"s och ett enda tamburinslag till kan ha förödande konsekvenser. LM Folkrock Linda Thompson Fashionably Late Rounder/Playground Det är inte bara återhörandet som är ljuvt, rösten är precis lika ljuv som vanligt. Tredje generationen folkrockare, med sonen Teddy och Rufus Wainwright i spetsen, hjälper mamma ur sin psykosomatiska stämbandskramp för att visa både publiken, och i Dear Old Man of Mine gästande exmaken Richard Thompson, var skåpet ska stå. PF R'n'b Truth Hurts Truthfully Speaking Aftermath/Universal Singeln Addictive bjöd på en Rakim-comeback och samplade någonting indiskt. Låten hade attityd. Albumet från detta Dre-fynd sparkar inte in några fler dörrar, utan är sådär lagom jämntjockt och trögflytande som alldeles för många r'n'b-skivor idag - Hi-Tek-, R Kelly- och Timbaland-produktioner till trots. TP