Kan Centerpartiets AW rädda trädgården?

Lykke Eder-Ekman 08:06 22 Aug 2025

Lykke Eder-Ekman rapporterar direkt från politikernas after work.

Eftersom högern är de enda som vet hur man festar har Centerpartiet bjudit in till AW på Trädgården. Även om centern inte är höger. Eller tja, jag som slutade Södra latin för en sekund sedan tycker såklart det. Men det är en annan text.

Jag har varit på Trädgården två gånger, poesiläsningar båda gångerna. Förlåt nu blir det den andra texten igen. Men poesiläsningarna hade ungefär lika goda möjligheter att rädda Trädgården som Centerpartiets AW. Inbjudan har gått till alla partier i Stockholms stadshus. Tre perifera KD-politiker har tackat ja. Och så jag då, Stockholms tredje stadsmakt.

Med mig har jag min bästis Ingrid, som precis som jag var elevrådsordförande i högstadiet och därför smälter in bra bland 15 kommunpolitiker i "Rädda trädgården"-t-shirts som rör sig ovant mellan konstiga Gustaf Westman-möbler. Först märker jag inte ens att alla är klädda i samma uniform, eftersom jag varit ute varje kväll i tre månader och praktiskt taget hallucinerar fram det där jävla plagget de enstaka timmarna jag inte befinner mig på Spice99.

En perifer centerpartist håller ett tal och Trädgårdens ägare visar upp en "Bevara Trädgården"-tisha i polyester. ”För att träna i”, säger han. Jag tror först att jag hallucinerar, men tyvärr är världen en mörk, mörk plats.
– Man borde investera i en tröja ändå, så att ens barn kan ha den i framtiden. Det kommer vara statusmarkör på Södra, väser Ingrid.

Det är sjukt hur välutvecklad hennes frontallob är.

För att utgöras av 15 kommunpolitiker som tar en bärs efter jobbet är evenemanget jävligt hårt bevakat. Journalisterna är dubbelt så många som politikerna (inte hallucination) och flockas kring Gustaf Westman-platån när en centerpartist kallar till gruppfoto. Någon skriker ”MARIA-ELSA KOM HIT! MARIA-ELSA” åt en politiker som fastnat med en journalist. Maria-Elsa hoppsar fram som ett freak (elevrådsordförande). Kamerorna smattrar. Det verkar röra sig om ett ganska brett politiskt spektra, av vissa korta luggar och trotsiga blickar att döma är även vänstern närvarande.

En sverigedemokrat har skrivit ”Bevara Trädgården men respektera grannarna” på ett skrynkligt A4-papper. Han håller ett tal. Inte för att vara kulturskribent men då går det faktiskt rysningar genom hela mig. Han säger att han varit här flera gånger. "Stäng Trädgården", tänker jag.

Undra vilka som kommer ligga ikväll.

Man ser vilka som är journalister på att de är de enda som verkar vara bekanta med de jävla Gustaf Westman-möblerna. Jag sätter mig på en rosa korv i plast och skriker till eftersom den är så låg. Men så skulle jag aldrig identifiera mig som journalist heller. Vid baren står en liberal som är så lik Ola Söderholm att jag sätter ölen i halsen och börjar leta efter Liv. Han för ölen mot munnen mekaniskt, utan att följa handens rörelse med blicken och jag blir kär.

Jag ska inte ljuga, det är ganska mysig stämning. Den perifera Centerpartisten har köpt pizza till alla och det är höstens första dag, vilket märks mest på miljöpartisterna. De har lager på lager ("Bevara Trädgården-t-shirten ett av fem bommullsplagg) och jordnära färger. Lineart-tatueringarna tittar fram under rödvinstights. Fucking Hufflepuffs.

Journalistilen ”Ett par riviga jeans”.

Folk äter inte av pizzan.
– Alla är säkert ätstörda, säger jag.
– De ska väl bara hem till sina familjer? svarar Ingrid.

Det lilla livet börjar här.

Är det Ola Söderholms bror? Undrar jag. Och är han gift?

En kille som lika gärna skulle kunnat vara poet är sosse och det är väl ungefär samma sak. Han står och pratar om Christina i hornbågade glasögon och jag tänker att vi säkert kommer ta samma tunnelbana till poesiläsningen jag ska på efteråt och våndas över kallpratet.

Efter en timme har de tråkiga gått och de vilda släppt ner sina ryggsäckar på marken. Jag och Ingrid sitter på de sjuka Gustaf Westman-möblerna.
– Jag hade nog velat vara politiker om det hade varit coolt, säger Ingrid.

Frontal. Lob.

Den perifera Centerpartisten kommer fram och frågar om det är vi som är från Nöjesguiden. Jag undrar hur han kan veta det tills jag kommer på att jag har parkas och ett utseende man bara kan ha om man festat i tre månader. Han håller oss gisslan ett tag i tron att jag är journalist och inte bara en tjej som tycker om att skriva ordet ”freak” 15 gånger i olika bloggar. Jag nickar med och tänker på den orörda pizzan.

När någon vid baren sätter på sig en toppluva blir det för freakigt. Vi bestämmer oss för att sätta punkt för kvällen. Min bättre hälft tar tag i Stockholms tredje stadsmakt och leder oss ut från Gustaf Westman-djungeln, jag trycker en pizza. Tredje gången på Trädgården gillt.

Läs även: "Parisa Liljestrands Instagram är kulturvärldens ground zero"

Stad: 
Kategori: 
0 Kommentera

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Nöjesguidens nyhetsbrev


 

Missa inga nyheter! Missa inga fester!
Anmäl dig idag!