Frasse Levinsson drömde om att bli känd skribent. Men han blev bara skribent. Det har fått honom att börja fundera på om hans drömjobb fortfarande existerar. Enligt Julia Frändfors är svaret nej.
– Av samma anledning som att det inte går att bli kägelpojke, professionell väckare eller råttfångare med iller längre, säger hon.
”En man är lyckad om han går upp på morgonen och går och lägger sig på kvällen och däremellan gör vad han vill”, sa Bob Dylan. Hur kommer det sig då att jag inte känner mig något vidare framgångsrik när jag tjänar 30 000 kronor i månaden på att skriva exakt vad som faller mig in varje dag? Om man bortser från de två uppenbara faktorerna: att Bob Dylan kan ha fel och att det mänskliga psyket inte är konstruerat för att bibehålla känslan av tillfredställelse några längre perioder, kvarstår ändå faktumet att jag ofta återfaller till tanken att det här livet var roligare att fantisera om än att leva.
När jag började fantisera om att bli skribent hade Alex Schulman en anonym blogg på Stureplan.se som hette Stureplansombudsmannen. Där gick han till attack mot människor som bär jeans på Stureplan ”trots att de inte jobbar som trädgårdsmästare” och mot bokhandeln Hedengrens för att de sålde pocketböcker på Östermalm. Pocketböcker läser man möjligen när man åker flygplan, aldrig annars.
Med tiden gick Alex Schulman från att vara ett Stureplansfenomen till att driva Sveriges största blogg för Aftonbladets räkning. Bloggen lästes av hundratusentals personer varje dag och Alex Schulman kom att bli en av landets mest kända personer. Det fick mig att drömma om att en dag göra samma sak.
Nu gör jag, om inte samma sak så åtminstone något liknade, och det är liksom… ingen som bryr sig. Det är några tusen personer som läser mina texter varje dag och det kanske är någon som kommer fram på krogen och säger att jag skriver roligt en gång var fjärde månad, men that’s it. Var är berömmelsen? Var är stålarna?
Det kan naturligtvis förhålla sig så att jag helt enkelt inte är en bra skribent. ”Våtmarkerna för vettig kulturjournalistik Rodeo, Bon, Nöjesguiden, Sonic, Rummet, Pop, Bibel, Fikssion etcetera – ur vilka det historiskt har gått att plocka åtminstone en begåvning per kull – har torkat ut”, skrev till exempel Aftonbladets kulturskribent Kristofer Andersson i höstas. Men förr i tiden hade det räckt med att över huvud taget skriva för Nöjesguiden för att vara någon.
En sak som slagit mig på sistone är att det inte finns någon i min ålder (26) som gjort sig känd enbart genom att vara skribent i Sverige. När kvällstidningarna rekryterar nya krönikörer är det alltid människor som är kända för något annat än skrivande. Greta Thurfjell och Frans ”Tramsfrans” Strandberg är nog det närmsta man kommer. Inget ont om dem, men hade de gjort det de gör nu för tio år sedan i stället hade de varit både kändare och rikare.
Detta har fått mig att börja fundera på om det ens är möjligt att leva det livet jag fantiserade om som 14-åring nuförtiden. För att ta reda på det ringde jag upp Aftonbladets redaktionschef Karin Schmidt Hellsing.
Går det att bli en profil på Aftonbladet enbart genom att vara en vass skribent?
– Ja, men det är definitivt svårare än för låt säga 10 år sedan. Men Aftonbladets starkaste profiler har fortfarande stort genomslag och vi har en återväxt. Några av våra profilerade skribenter är till exempel Linnéa Claeson, Frida Söderlund och Amie Bramme Sey.
Men Linnéa var ju känd innan hon blev krönikör. Och Frida har delvis byggt sin following genom att göra tv för Aftonbladet. Frågan handlade ju om att bli en profil enbart genom att skriva.
– Visst, de flesta av dem var redan relativt starka namn på andra plattformar innan de började skriva på Aftonbladet. Jag skulle påstå att det är svårare att bygga en helt okänd skribent från grunden 2019 än det var 2009.
Vad krävs det mer än att vara en begåvad skribent för att bli en stjärna på Aftonbladet nuförtiden?
– Vi når nästan hälften av Sveriges befolkning varje dag så lyfter Aftonbladet en skribent på förstasidan blir det ett stort genomslag. Men för att bygga en profil på lång sikt behövs lite mer. Det handlar också om att rikta sig till den målgrupp man vill nå och för det tror jag att man behöver kontinuitet, att man återkommande finns i publikens flöden och antagligen andra plattformar också.
Min tes är att text helt enkelt är på väg out of fashion. Att rörlig bild är den populäraste underhållningsformen bland unga och att det är det de kreativa begåvningarna väljer att hålla på med. Därför har marknaden för underhållande texter minskat och yrkets status sjunkit. Har jag rätt?
– Delvis, tror jag. Så här: Plattformarna som växt fram, Youtube, Instagram och Snapchat är video- och bildburna. Efter hand ändras folks kommunikationsbeteende utifrån de mest populära plattformarna. Om du som 12-åring ska snacka med dina kompisar så gör du det via video eller bild. Din första reaktion är inte att skriva. Därför gör Aftonbladet också många videoformat som vi publicerar på Youtube och vi har också videoinslag i alla våra artiklar.
Tycker du att skribentyrket är något för dagens ungdom att satsa på? Finns det någon framtid för text?
– Aftonbladet är i första hand en nyhetskälla, vi vill vara först med nyheter. Där är texten oslagbar, även om vi snabbt är uppe med live-tv. Det finns absolut en framtid för text, men kanske kommer texten se annorlunda ut. Jag tror ju också på trender, just nu är det video och bild, men förr eller senare tröttnar man på det och det kommer en textburen plattform. Sen är det ju så att du kan formulera dig på ett helt annat sätt än i video.
Du säger att texten kanske kommer att se annorlunda ut. Hur tror du att texten kommer att se ut i framtiden?
– Jag önskar att jag hade svaret på den frågan, men redan nu ser vi ju att användare inte orkar för stora textmassor i mobilen. Vissa medier experimenterar med text i punktform eller med att bryta ut sjok i texter och i stället göra en grafisk lösning. Sådant tror jag vi kommer att se än mer av.
Men man ska komma ihåg att Karin Schmidt Hellsing talar i ett visst egenintresse. Och hur skulle det se ut om hon som redaktionschef gick ut och sa att hon inte tror på tidningens krönikörer? Därför ville jag prata med någon som har en mer objektiv inställning till text som underhållningsform. Julia Frändfors är profilansvarig på mediehuset Perfect Day Media. Det är hennes jobb att veta vilka morgondagens stjärnor är.
Tror du att det fortfarande går att bli känd för sitt skrivande?
– Nej, det tåget har nog gått.
Varför det?
– Det är väl det där sociala medier som har varit inne och fördärvat igen, folk har ingen attention span. Alltså går det inte av samma anledning som att det inte går att bli kägelpojke, professionell väckare eller råttfångare med iller längre. Tekniken har utvecklats, medierna och kulturen med den.
Vad tycker du att man borde göra av sitt liv om ens talang är att skriva och man vill bli framgångsrik?
– Skriv en bok? Varenda medelmåttig halvbegåvad ex-bloggare kan ju göra det nuförtiden, så varför kan inte du? Om du nu är begåvad alltså. Nej men fy, det är nog reklambranschen som finns kvar i så fall och den dödar ju en långsamt. Beklagar.
