"Sisu är mer finskt än jultomten"

Regissören Jalmari Helander är tillbaka med något så ovanligt som en finsk actionfilm om en guldgrävare som slaktar nazister. 

Efter år av förgäves letande hittar den ensamme och tystlåtne guldgrävaren Aatami Korpi (Jorma Tommila) äntligen sitt livs guldskatt. Men på väg med sitt byte genom Lapplands fjäll stöter han på en hord nazister som han tvingas försvara sin dyrbara last mot. Vad som sedan följer är något som närmast kan likna ett blodbad med en underton av svart humor. Big Game-skaparen Jalmari Helander är på sitt bästa Tarantino-humör i den våldsamt underhållande actionpärlan Sisu. Titeln anspelar givetvis på den finska kampviljan som döljer sig bakom begreppet och min första fråga blir följaktligen vad sisu innebär för regissören själv. 
– Det var egentligen hela anledningen till att jag gjorde filmen. Jag ville förklara vad sisu är för den som inte kommer från Finland. Filmen är min tolkning av begreppet sisu och dess innebörd.

Trailer för Sisu.

Hur ser utbudet av filmer om sisu ut sedan tidigare?
– Jag har inte sett en enda och tror knappt det har gjorts några filmer om det överhuvudtaget. Vi har några andra kända exporter såsom jultomten, men där har varje land sin egen historia. Sisu är mer finskt än jultomten, för det finns bara här. Det är därför också något som jag kan sälja till andra länder.

Det är rätt svårt att förklara i ord vad sisu är. Är det därför filmen innehåller väldigt lite, nästintill ingen, dialog?
– Dels det, men det var också ett smart sätt att kunna hitta en större budget. Att göra en film på finska idag är nästan inte görbart ur ett kommersiellt perspektiv utan jag har nästan alltid fått förhålla mig till att dialogen ska vara på engelska. Här tänkte jag istället: vad händer om vi inte pratar? Vilket också är en väldigt finsk sak att göra i sig. 

Du låter nästan lika mycket som en affärsman som regissör?
– Haha, kanske det. Nästa gång funderar jag faktiskt på att göra en film där ingen pratar överhuvudtaget.

Resultatet är en finsk actionfilm, som utspelar sig i Finland med en finsk cast – där det i princip inte pratas någon finska. 

Hur påverkar det din roll som regissör och manusförfattare? 
– Från början var det jätteläskigt. Den största delen av manuset består oftast av just dialog, så när du inte har det blir det mer som en bok. Men det blev samtidigt en väldigt bra erfarenhet att inte kunna förklara allt i ord. Det blir ett mycket mer filmiskt sätt att arbeta. 

Det låter också som att skrivandet kan ha gått mycket fortare?
– Nej det vet jag inte. Det är rätt enkelt att skriva dialog. Att undvika den är svårare. Den största utmaningen med manuset var att klura ut hur Aatami skulle ta sig ur alla knipor han hamnar i genom historiens gång. Det var absolut svårast. 

Även om filmen utspelar sig i slutet av andra världskriget känns den mer aktuell än någonsin. Hur har arbetet med den påverkats av utvecklingen av världsläget? 
– När jag skrev manus och när vi filmade hade kriget ännu inte brutit ut, utan det var först under klippningen som invasionen skedde. Så det påverkade oss inte i produktionsskedet men självklart väckte det tankar längre fram kring hur filmen skulle tas emot. Men det som hände här var väl snarare att folk blev mer patriotiska och villiga att försvara sitt land än någonsin. Vilket stämmer ganska bra överens med betydelsen av sisu.

Finland som gulddestination kanske inte vid första anblick låter särskilt realistiskt. Men sanningen är att landet idag har Europas största guldgruva. Fyndigheten i den lappländska kommunen Kittilä upptäcktes redan 1986 i samband med vägarbeten, men Finland saknade då resurser att utvinna den själv. Nu täljer istället kanadensiska Agnico Eagle Mines guld i gruvan.

Jag hade inte den blekaste aning om att Finland var så framstående inom guld. Är det jag som var dåligt påläst eller har ni försökt hålla det hemligt som nation? 
– Det var en stor guldrush i Lappland för över 100 år sedan, och det ska tydligen finnas en stor guldåder någonstans som ingen ännu har funnit. Det guld som har hittats har framför allt varit mindre bitar som vaskats fram i floder och liknande. Jag vet ärligt talat inte exakt hur stor guldindustrin i Finland är idag. Inför filmen pratade jag framför allt med enstaka och ensamma guldgrävare. 

Vi är inte direkt bortskämda med finska actionhjältar historiskt. 
– Det handlar om pengar framför allt. Vi är runt fem miljoner invånare och det är svårt att göra en actionfilm som går runt på en sådan publik. Min stora dröm sedan jag var barn har alltid varit att göra en actionfilm som utspelar sig i Finland och många har skrattat åt mig för det. Nu befinner jag mig på en plats i min karriär där jag faktiskt kan göra just detta, och det känns riktigt coolt.

Något det däremot inte är någon brist på är specialeffekter i Sisu. Utan att avslöja för mycket ser vi bland annat en närmast episk flygplansfärd över den lappländska vildmarken. Jag undrar om slutresultatet blev som Jalmari Helander först hade tänkt sig?
– Det blev det verkligen. Och jag tror att en av anledningarna till detta var att hela processen med Sisu gick så snabbt. Jag skrev manuset på under två månader och ytterligare ett par månader senare var den färdigfinansierad. Ett halvår senare började vi filma vilket i sin tur tog drygt en månad. Jag önskar att det alltid var så att jobba med film, man hinner liksom inte tappa momentum. 

Allt är inte heller bara specialeffekter utan att filma i Lappland innebar fysiska påfrestningar för samtliga i teamet. Så pass hårda att de myntade mantrat "pain is temporary, film is forever".

Hur jobbade du för att hålla modet uppe bland de medverkande?
– Det behövde jag inte. Jag var så exalterad över att få göra detta vilket förmodligen smittade av sig. Engagemanget fanns där från början hos alla, jag behövde inte jobba för att hålla det uppe. Det ska också vara jobbigt att göra film. 

Man ska lida.
– Absolut. 

Sisu har svensk premiär den 14 april.