Simon Gärdenfors har precis haft premiär för sin Larry David-inspirerade tv-serie Mina problem. Han tror inte att första avsnittet kommer att leda till något drev, men att det kan resultera i en ”diplomatisk kris” för hans familj.
Inför vårt möte föreslog jag att vi skulle ses på en bar i Skanstull. Men Simon ville inte gå till just den baren eftersom att en person med koppling till den nyligen blivit dömd för att ha grovt misshandlat sin flickvän. Simon tyckte att vi skulle gå till Bite 125 Steakhouse istället.
När vi träffas utanför nyss nämnda bar visar det sig att de inte har öppet klockan 13.00 på måndagar. Därför sätter vi kurs mot The Border på Rutger Fuchsgatan, dit Simon vill gå eftersom att de serverar öl i nedkylda glas där. Medan vi promenerar berättar jag att jag några dagar tidigare sprang på en tjej jag matchat med på Tinder men aldrig träffat i verkligheten. När vi sågs var hon mitt uppe i att visa Stockholm för sina föräldrar.
– Jag frågade henne om hon inte tyckte det var lite tidigt att presentera mig för sina föräldrar, säger jag till Simon och inväntar ett skratt.
Men skrattet kommer inte. Jag förlänger min konstpaus. Till slut skrattar Simon. Jag vet inte om det tog en stund för honom att höra vad jag sa, eller om den långa konstpausen fick honom att förstå att han förväntades skratta. Jag kom i alla fall att tänka på det därför att det första avsnittet av Simons nya Youtube-serie Mina problem handlar om att han ligger med sin pappas kompis dotter Chandrika. När de vaknar på morgonen har hennes pappa dött, och hennes mamma väntar utanför lägenheten. Simon vill inte följa med ut eftersom att han inte vill att mamman ska få reda på att han har legat med Chandrika, som är väsentligt yngre än Simon.
– Du tycker att det här blir jobbigast för dig? frågar Chandrika.
– Det är svårt att jämföra, tycker jag. Men det är ingen tävling, svarar Simon.
Eller i ärlighetens namn kom jag att tänka på det för att jag har haft svårt att tänka på något annat sen hon messade ”Nu när min mamma tror att vi är ihop kan vi väl lika gärna ta en öl?”. Men nog om det. Det här ska handla om Simon och hans nya tv-serie, och inte om mig. Simon säger att serien till 90 procent är baserad på verkliga händelser.
– Det var så att jag träffade en tjej. Våra föräldrar kände varandra sedan tidigare. Jag hade lekt med hennes syrror som barn innan hon var född. Vi inledde någon form av romans. När jag var hemma hos henne så dog hennes pappa. Och hennes mamma bad mig att berätta för min pappa om det här. Det ville jag ju verkligen inte. Som tur var ställde han inte så många följdfrågor. Men det är väldigt roligt nu, för mina föräldrar kommer nog få reda på den här romansen genom avsnittet.
Det framgick aldrig i verkliga livet?
– Jag vet inte om de har fått reda på det. Jag har pratat om det i min podcast Arkiv Samtal förut. Verklighetens Chandrika var inte så glad över att jag hade pratat om det. Även om jag bytte ut namn och yrke på pappan. Han var sjöman på riktigt, men i podden sa jag att han var brandman.
"Hennes familj och släktingar kanske inte skulle tycka det var så kul om hon medverkade i ett sammanhang där det skämtas om hennes pappas död"
Serien har stora likheter med Larry Davids tv-serie Curb your enthusiasm, som fått namnet Simma lugnt, Larry! på svenska.
– Skillnaden är väl att den är baserad på mitt liv istället för Larry Davids. Men det är svårt att neka till likheterna. Jag älskar ju Larry David och är väldigt inspirerad av själva upplägget.
Var du någonsin inne på att döpa den till Simma lugnt, Simme!?
– Jag har väl funderat på det. Det är en ordvits som är svår att undgå. Men jag var inne på den här typen av självbiografiskt berättande innan jag såg Simma lugnt, Larry!. Jag har hållit på med det i tecknad serieform innan. Så egentligen är namnet inspirerat av My troubles with women av Robert Crumb. Det var det första självbiografiska seriealbumet som jag läste.
Rollen som Chandrika spelas av Timotej Mimen, som Simon träffade genom Tinder.
– Vi var på någon dejt. Det funkade inte så jättebra. Men vi hade fortfarande kontakt. Eftersom hon var skådis sedan innan kom jag på att jag kunde erbjuda henne rollen eftersom hon det handlade om på riktigt inte ville spela sig själv.
Varför ville hon inte det?
– Hennes pappa dog ju och så där. Hennes familj och släktingar kanske inte skulle tycka det var så kul om hon medverkade i ett sammanhang där det skämtas om hennes pappas död.
Ganska rimlig förklaring.
– Jag hade en viss förståelse.
Du var inte så där ”Men kom igen då! Snälla!”
– Jag tjatade lite, säger Simon och skrattar.
Första avsnittet innehåller en sexscen med dig och Chandrika. En sak jag funderade på var om det inte kändes socialt märkligt när du är manusförfattare, huvudperson och har valt din motspelerska själv? Men i och med att det var en Tinder-dejt kanske det inte var så farligt?
– Det kändes faktiskt lite lättare. Jag tänkte på några andra som skulle kunna spela henne. Men det var mer bekvämt att låta någon som jag redan hade hånglat med spela henne.
Hur känner du kring att vara självbiografisk på andras bekostnad? Är det självklart för dig?
– Nej. Jag får väga det dåliga samvetet mot nerven som finns i det när det är självupplevt. Det blir en helt annan känsla när det är baserat på verkliga historier. Den känslan får jag väga mot det dåliga, dåliga samvetet. Oftast brukar den kittlande nerven av självbiografins kraft vinna.
Nya personer som träffar dig nu måste ändå vara beredda på att det här kan hända?
– Det beror på hur bra koll de har på mig. Om man är ett die hard-fan kanske man har koll på vad jag gör för typ av underhållning. Men om man bara träffar mig i en bar kanske man inte vet det. Men jag brukar förvarna lite nuförtiden.
Vad säger du då? ”Berätta inte om din pappas död om du inte vill att den ska vara med i min tv-serie”?
– Hahaha. Nej, men jag har ju flera poddar där jag berättar om mitt liv. Jag har en ny flickvän nu. Jag sa väl till henne att i Specialisterna-podcast kommer jag berätta hur vi träffades. Då hade jag i och för sig redan spelat in det avsnittet. Men jag tänkte ändå att jag skulle förvarna. Hon sa att det inte var några problem. Det hade nog inte varit läge för mig att vara tillsammans med någon som är väldigt mån om sitt privatliv eftersom jag håller på med det jag gör.
Du har gjort dig känd som en skandalernas man. Tror du att det finns något i serien som kommer leda till kvällstidningsrubriker och sociala medier-drev?
– Inte hittills. I det första avsnittet finns ingenting… Förutom då kanske bland släkt och vänner. Det kommer bli en intern diplomatisk kris i min familj. Men det blir nog inget mediadrev.
På tal om kvällstidningsrubriker och sociala medier-drev medverkar Anton Magnusson i första avsnittet. Hans insats består i att förklara för Simon att det är väldigt viktigt att han har Chandrikas samtycke om de ska ha sex.
– Jag tror han kommer att vara med ganska mycket.
Du tror det? Är inte säsongen inspelad?
– Nej. Jag tänkte göra ett avsnitt, släppa det och börja på nästa och sen släppa det. Det är inte så att jag gör en hel säsong direkt. Men jag har börjat planera nästa avsnitt. Det kommer handla om min relation med Peter Wahlbeck. Han har tackat ja till att vara med.
Kan man lita på att han dyker upp?
– Man kan inte lita på det. Men han har ändå hållit vad han har lovat de gångerna vi har gjort saker tillsammans. Sedan är han konstig på andra sätt. Men han är inte så opålitlig som man skulle kunna tro.
Jag tänker att Seinfeld har gjort det till en vanlig dröm bland komiker att ha sin egen tv-serie. Hur länge har du velat göra det här?
– Jag blev ett väldigt stort fan av tv-serien Seinfeld innan jag ens visste vem Larry David var. Men redan innan jag blev ett Seinfeld-fan läste jag mycket tecknande serier, som gjorde exakt samma sak i serietidningsform. Robert Crumb och Joe Matt, till exempel.
Apropå Seinfeld så var jag på Kramers reality tour i New York för ett par år sedan.
– Den har jag också varit på.
Jag skulle köpa en Kramer t-shirt. Då frågade verklighetens Kramer om jag ville ha den signerad. Det ville jag ju inte. För jag tyckte att det skulle se så dumt ut att gå runt med en t-shirt med en autograf på. Men när han frågade kunde jag inte med att säga nej heller. Det ledde till att han öppnade plasten omkring t-shirten för att kunna skriva på den. Sen när vi hade varit på soup nazi-stället och jag skulle gå av bussen råkade jag slänga resterna av min soppa i samma påse som tröjan. I och med att plasten var öppen så blev tröjan fläckig. Det uppstod liksom ett Seinfeld-problem på Seinfeld-touren.
– Hahaha. Ja verkligen. Det är många trådar som knyts ihop.
Har det varit lika roligt att göra serien som du hade föreställt dig?
– Ja, det var faktiskt svinroligt att spela in det. Jag kommer ihåg att jag sa till folk jag kände medan jag höll på med det att det är något av det roligaste jag har gjort i hela mitt liv.
Hur länge har du tänkt göra serien? Har du någon plan?
– Jag visste inte exakt hur jobbigt det skulle vara. Nu när jag har gjort ett avsnitt vet jag ungefär hur mycket tid och kraft det kräver. Då känner jag att jag vill fortsätta med det. En säsong blir kanske sex avsnitt. På samma sätt som i tv-serien The Trip kanske man kan klippa ihop det till en långfilm. Det är mitt första delmål. Men sen vet jag inte hur lång tid det kommer ta. Jag kommer fortsätta med poddar och stand up parallellt. Men det här känns som min senaste passion. Så jag kommer lägga rätt mycket tid på det.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 10, 2018.
